söndag 27 maj 2012

Jag - en byråkrat?

För två år sedan idag gick jag väldigt förväntansfull iväg till kommunfullmäktige i Kristinehamn. Det var andra gången jag skulle tjänstgöra i fullmäktige och första gången jag hade i uppdrag att säga någonting från talarstolen. Jag hade förstås pratat i andra talarstolar, men aldrig i kommunfullmäktige. Ett och ett halvt år efter det mötet fick jag frågan hur jag tänkte den dagen. Av Uppdrag Granskning. Mycket tänkte jag den kvällen och mycket har jag hunnit tänka sedan dess.

I torsdags hade vi fullmäktige igen och ett stort ämne var en direkt följd av mötet för två år sedan. Revisionen riktade en anmärkning mot kommunstyrelsen för hanterandet av campingärendet (inte försäljningen som varit föremål för domstolsprövning, utan allt annat). Efter att kommunstyrelsen förklarat att den inte alls gjort några fel, föreslog fullmäktiges presidie att fullmäktige inte skulle ställa sig bakom anmärkningen. Givet allt jag vet om ärendet och det faktum att hänvisningar gjordes till domstolsprövningen, som denna revision inte alls var föremål för, argumenterade jag, och röstade för att fullmäktige skulle ställa sig bakom anmärkningen. Mitt förslag fick sammanlagt två röster, dvs ett väldigt enigt fullmäktige tyckte att inga fel skett i campingärendet.

Under pausen fick jag då höra, inte för första gången, och säkert inte sista: "Jag visste inte att du var en sådan byråkrat". Är jag det då? Kanske det, jag jobbar ju med att hantera mängder med papper, enligt strikta regler och älskar det jobbet. Är det så negativt då? På mitt jobb ser jag inte att det är det, kreativ bokföring brukar väl oftast bara rendera näringsförbud, så ett visst mått av byråkrati kan nog vara lämpligt.
Är det negativt i kommunen med byråkrati? Jag kan inte riktigt förstå att det är några motsatsförhållanden här. Menar de personer som tycker att jag är för byråkratisk, för noggrann och följer reglerna för mycket att det är omöjligt att skapa en camping om vi följer gängse sätt att sköta affären på? Det tror inte jag! Jag tror att det är möjligt att följa regelverket och ändå lyckas. Jag kan ju, givet mitt yrke, heller inte tro något annat. Om jag trodde att det enda sättet att få mina kunder att få framgångsrika företag var att inte följa skatteverkets regler skulle jag nog inte bli långvarig på arbetsmarknaden. Varför skulle det vara skillnad på kommunen? Om lagstiftningen omöjliggör företagsetableringar, varför ser vi inte fler motioner om ändrad lagstiftning?

Enligt Wikipedia kring Max Webers teori om byråkrati, finns en "...perfekt form av byråkrati. I denna ska befordringsgång, makt och position utgå ifrån kompetens och klara regler, och inte enligt nepotistiska mått." Utan någon som helst anklagelse mot någon om nepotism, så tycker jag att för en kommun verkar det lämpligt med kompetens och klara regler. Det kanske inte alla i kommunen håller med om?
Byråkrati bygger på kontroll via policys, hierarki och processer, för att skapa förutsägbarhet. Den förutsägbarheten behöver en kommun ha. Det går inte att köra rock 'n roll-kontroll när det är en kommun som ska styras.

Jag är nog byråkrat och kanske är jag naiv när jag tror att vi kan få en fantastisk kommun, även om vi håller oss till spelreglerna. Kan man vara idealistisk byråkrat?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar