Kandidatförklaring

Kanske lite sent, då säkert många redan lagt sin röst. Jag har dock alltid förspråkat att vi ska vara öppna med vad vi står för och varför vi "förtjänar" att vinna något val. Nu är det val av ombud till nästa Socialdemokratiska kongress och jag kandiderar för valkretsen Filipstad-Storfors-Kristinehamn, där två ombud ska väljas.

En röst på mig är, som alltid tidigare, en röst på ett engagemang. Jag älskar att läsa och sätta mig in i kongresshandlingarna och få gå igenom motioner i alla möjliga ämnen. Jag har varit på tre kongresser nu och har börjat få en hel del mycket goda kontakter. Att få vårda dessa kontakter vidare anser jag som värdefullt, inte bara för mig personligen, utan för både Östra Värmland och Socialdemokraterna i stort. Bra kontakter är viktigt när stora och små frågor ska behandlas.

Som ombud under 35 år (sista chansen för det, nästa kongress är jag äldre än så) har jag på de senare två kongresserna ingått i ett litet nätverk för unga ombud som har haft extra stöd och kontakter med SSU.

Jag älskar bredden i ämnen som behandlas under en kongress och sätter mig gärna in i många helt olika frågor, samtidigt finns det självklart frågor jag är mer intresserad av, frågor där mina kunskaper är större och frågor där jag känner att jag kan göra större nytta. Det handlar framförallt om frågor kring småföretagande (driver eget företag), ekonomi/näringsliv/arbetsmarknad(arbetar som ekonom), skola/utbildning (Ledamot i Skolnämnd, småbarnsförälder och väldigt intresserad) och förstås frågorna som jag ständigt arbetar med om att utveckla våra budskap, särskilt skriftliga budskap.

Jag belyser gärna de saker där jag ofta uppfattas som att jag "sticker ut" i Socialdemokratin, alltså mitt företagande. Under de senaste kongresserna har vi tyvärr varit få ombud som har egen erfarenhet av småföretagande. Ombuden behöver finnas från många olika områden, det är när vi är många med olika erfarenheter som vi kan ta de bästa besluten. Då måste vi ha både läkare, lastbilsförare, kockar, lärare, ekonomer och arborrare. Vi kan alla lära av varandra och lära tillsammans.

En röst på mig är en röst på någon som kommer att göra sitt allra bästa för framtidens Socialdemokrati.


PS. Vill gärna lägga ett tips på en kandidat från Arvika för de som har möjlighet att rösta där,  Kenneth, som i likhet med mig "varudeklarerat" och som är en mycket klok kille som jag gärna skulle träffa på kongressen.

Folkets Hus

Dags att återuppta politiken lite igen. Säsongen är igång och saker börjar röra på sig så smått igen. Jag har blivit tillfrågad av två personer inom partiet att komma på gruppmöten. Den ena fick mig rätt intresserad och den andra tog bort det mesta av det intresset. Jag fick liksom en av den andre en idé om vad jag hade att förvänta mig som inte kändes direkt hoppfull.

Jag är som jag är, om än förändrad. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte vilka specifika saker det är jag har gjort, som får vissa partikamrater att agera som de gör. Annat än att "jag är som jag är". Betyder det att det inte finns utrymme för någon i mitt parti som är som jag är? Jag trodde vi var ett parti för alla som delade våra värderingar och det sårar mig att upptäcka att inte alla tycker det. Jag är medveten om att jag är en udda fågel i boet, egen företagare och allt.
Mina värderingar är ändå socialdemokratins.

En specifik sak, som enligt kf-ordförande gjorde mig olämplig att vara styrelseordförande i Kristinehamns Energi-koncernen, sägs vara mitt agerande kring styrelsearbetet i Kristinehamns Folkets Hus. Eftersom jag hört att dessa lögner spridits långt utanför mitt parti (blev bland annat påhoppad av en alliansföreträdare för en tid sedan, som med samma exakt ord som vår ks-ordförande, anklagade mig för felaktigheter där), är det dags att jag får ge min bild av det hela.

Jag har inte sett skäl att lämna ut allt tidigare och inte känt att jag behövt försvara mig, då jag inte anser att jag gjort något fel. Säkerligen har jag inte agerat perfekt, det är alltid lätt att vara efterklok och om någon har en bra åsikt, så är jag villig att lyssna, om det bygger på faktiska uppgifter och inte på de lögnaktiga påståenden som spridits tidigare.

Jag valdes av Kristinehamns Kommun (i själva verket av dåvarande kommunchefen), till att vara kommunens representant i styrelsen för Folkets Hus. Jag valdes för att jag skötte ekonomin för föreningen, vilket då ansågs lämpligt, eftersom jag då hade god insyn i ekonomin och den ekonomiska information som tidigare förmedlats via föreståndare och styrelse inte uppfyllde de krav kommunen nu ställde. Tilläggas bör kanske att ordförande i Folkets Hus var dåvarande oppositionsrådet.

Tiden i styrelsen flöt på och ekonomin var i stort sett alltid dålig. Olika förklaringar dök hela tiden upp, det berodde på restaurangskolan, det berodde på bion och det berodde på de höga uppvärmningskostnaderna. Bokföringen sa dock hela tiden en och samma sak, för höga personalkostnader. Jag visade på detta gång på gång på ekonomigenomgångarna i styrelsen och med föreståendaren och fick löften om att personalstyrkan skulle minska och i något fall att med den personalstyrkan skulle omsättningen öka drastiskt. Varje gång blev det samma sak, lönekostnaderna var alldeles för höga i förhållande till omsättningen.

Hösten innan jag klev ifrån styrelsen hände följande saker, som fick bägaren att rinna över. Bägaren var väl ganska konstant full, då jag uppfattade att styrelsen inte tog mina varningar på allvar, där ordföranden och jag inte riktigt (eller, ärligt talat, inte alls) hade samma syn på saker och ting och där föreståndaren verkligen kunde övertyga styrelsen om vad som helst.

Föreståndaren bestämde sig under hösten för att det bästa för alla var att hon slutade som föreståndare och blev kökschef istället. I styrelsen ställdes jag då helt enkelt inför fullbordat faktum, ny föreståndare var utsedd (kompis till förra föreståndaren) och ny kökschef anställd, med samma lön. En liten tid förflöt och det visade sig inte fungera, så vi ställdes igen inför mer eller mindre fullbordat faktum, då kökschefen plötsligt var föreståndare igen. Utan att styrelsen informerades fick sedan denne föreståndare, mitt under de största ekonomiska problemen, en löneförhöjning om 6 000 kr/månad. Detta fick jag inte reda på genom att jag var med i styrelsen, utan genom min koll på ekonomin.

En budget för nästa verksamhetsår togs sedan fram av föreståndaren, utan att jag involverades och denna innehöll rent önsketänkande och galna fantasier (och en och annan felsummering). Denna felaktiga budget användes sedan gentemot kommunen för ansökan om bidrag. Som styrelseledamot och dessutom kommunens representant, kunde jag inte ställa mig bakom den budget som gjordes, eller det arbete som bedrevs. Jag blev inte lyssnad på i styrelsen och var inte informerad om det jag borde vara informerad om. Då finns det bara en sak att göra, och det är lämna styrelsen.

Det har betraktats som en feghet från ett flertal att lämna en styrelse när det börjar gå dåligt. Det kan det vara, om man bara försöker rädda sig själv. Så var inte fallet för min del, tvärtom förlorade jag personligen mycket mer på att lämna än att sitta kvar. Det var dock det enda rätta och det skäms jag inte det minsta för. Denna lilla text är hämtad från Styrelsekollegiet

Om styrelseledamot inte får gehör för sina ståndpunkter eller reservationer och detta upprepas vid flera tillfällen, bör han överväga att ställa sin plats till förfogande och avgå. Likaså är fallet om styrelseledamoten inte delar de grundvärderingar om affärsidéer, planer, budgets, personalpolitik och affärsmoral, som kommer till uttryck i styrelsens handlande. Det krävs ibland också moraliskt mod att lämna en styrelse, men hellre det än att sitta kvar och delta i ett styrelsearbete, som man inte gillar eller förstår.

En passiv styrelseledamot kan inte skylla sitt bristande ansvar på att han alltför mycket litat på VD eller ordförande, om han inte själv gjort något för att kontrollera uppgifter och fakta. Han kan inte heller skylla på att han ej haft tillräcklig tid eller kompetens för aktuell viktig frågeställning. Kraven på styrelsen och dess ansvar är höga och måste så vara, eftersom styrelsen står för det yttersta ansvarstagandet för bolaget. Bolagsstämma, anställda, borgenärer, samhället och andra intressenter måste kunna lita på att styrelsen sköter sin uppgift och sitt sysslomannaskap på ett professionellt och ansvarskännande sätt.


Det var inte heller så att jag bara sprang iväg 'med svansen mellan benen', som en person anklagade mig för. Det var efter moget övervägande utifrån det som framgår av ovanstående text och i samråd med de två tjänstemän som jag hade kontakten med samt ett antal politiker i kommunstyrelsens arbetsutskott. Samtliga dessa uttryckte då till mig att det var det rätta att göra. Ändå kommer det sedan förstå-sig-påare sedan och anklagar mig för hela konkursen, kallar mig fegis, tycker att jag borde skämmas. Och inte minst, hotar mig genom att säga att om jag inte håller tyst kring camping-affären, så ska Folkets Hus granskas ordentligt och då skulle jag sitta med fingrarna i syltburken. Jag har i alla fall inte känt någon smak av sylt och det sa jag även till vederbörande, granska på ni, har jag gjort något fel, så var det inte medvetet och då är jag beredd att ta mitt ansvar för det. Hot är för övrigt jobbiga att få, även när hotet i sig inte känns som att det kan skada en.

Jag säger inte att jag skulle kunna mäta mig med Catharina Lagerstam, jag vill ändå bara visa på att ibland kan det var rätt att avgå. Catharina valdes till styrelsen för HQ Bank, upptäckte felaktigheter, sa ifrån på styrelsemöte, lyssnades inte på, avgick och fick sedan utmärkelsen Årets Ryggrad 2010 av Veckans Affärer. Årets Ryggrad har jag knappast, att avgå från Folkets Hus styrelse när de ger orimliga löneförhöjningar till föreståndaren under ekonomiska svårigheter utan att informera styrelsen, fortsätter att ha för mycket personal, tar tveksamma affärsbeslut och fabricerar en egen budget kändes i alla fall helt rätt. Det står jag för.