Utveckling eller avveckling av (S) i Kristinehamn?

Har idag spenderat en stund med kongresshandlingar, både för nationella och distriktets. Det har varit mycket intressant läsning och jag glädjs åt många bra förslag och några av de som jag tycker är mindre bra kommer jag att kommentera till min kongressdelegation. Det är så mycket jag kan göra när jag i år tyvärr inte deltar på någon av kongresserna. Jag har stort förtroende för de som representerar oss och tror att partiet kommer att stärkas ordentligt genom kongressen.

Att jag och Kristinehamns Arbetarekommun fjärmat oss från varandra har nog de flesta förstått. Självklart har jag del i skulden till det, då jag inte varit beredd att spela det spel som ledningen här spelar. Mycket intressant är det då att se hur Kristinehamns AK också fjärmar sig från partiet och distriktet också. Inte bara är AK dåliga på följsamhet av nationell politik och nationella riktlinjer, de väljer att gå sin egen väg i många olika frågor. Dessa saker är dock svåra att visa exakt. Lättare är det med statistik och jag råkar älska statistik. Så med hjälp av handlingarna till distiktskongressen kunde jag se om min bild stämmer och även om det självklart är så att det går att säga vad som helst med statistik, så tycker jag ändå att detta är intressant.

Kristinehamn hade den sämsta medlemsutvecklingen i Värmland mellan 2011 och 2012, ett medlemstapp på 10,2% (!!) där Värmland totalt minskat 3,0%.

Antalet nyrekryterade medlemmar var i förhållande till medlemstal den fjärde sämsta i Värmland.

Värmland har 16 kommuner och om jag räknade rätt finns det 22 platser i distriktsstyrelsen. Trots att Kristinehamn är den tredje största kommunen sett till folkmängd och fjärde största sett till antal medlemmar i arbetarekommunen, har Kristinehamn inte ett enda namn i valberedningens förslag till distriktsstyrelse.

På partikongressen finns ingen Kristinehamnare med som ombud. Detta kan inte helt skyllas på Kristinehamn, eftersom valkretsen består av Filipstad/Bergslagen och Storfors också, ändå tycker jag det visar någonting när medlemmarna i Kristinehamn inte röstar i tillräckligt stor utsträckning för att få med någon dit.

Tillsammans med saker som tex sjukhusnedläggningen som många Socialdemokrater i Kristinehamn långt ifrån accepterat ännu, så tycker jag nog att jag har ganska gott fog för att säga att Kristinehamns Arbetarekommun är på väg att gå skilda vägar, inte bara från mig utan också från distriktet och partiet i stort. Jag tror att problemen är lite större än mig, även om jag förstår att det kan vara bekvämt för vissa ledande Kristinehamnare att lägga skulden på vårt bråk på mig.

Representanter från distriktet har meddelat att resurser kommer att lägga på att se på de problem jag uppfattar finns i Kristinehamn. Än så länge har jag inte sett något resultat av det, hoppas att det kommer snart, innan det barkar iväg ännu värre.

Tidningsnotis

Igår ringde Nya Kristinehamnsposten och ställde några frågor till mig. Min första tanke när jag insåg att det var NKP var att det handlade om kvällens stora fråga, placering av gymnasieskolan Teknik- och innovationscentrum. Jag hade helt fel. De undrade över ett ärende som vi avgjorde i skolnämnden för över 2 veckor sedan. Förslaget från skolnämndens arbetsutskott var att ändra i delegationsordningen, en ändring som innebär att skolchefen inte längre har delegation att anställa de chefer och rektorer som ska jobba med/under honom. Denna ändring sker i samband med anställande av en ny skolchef.

Min åsikt där kanske är väldigt färgad av det privata näringslivet där jag fördriver mina dagar. Där är det vanliga att VD anställer sina närmaste chefer, formar sitt team. Att ta den delegationen från en VD låter för mig väldigt orimligt. Nu är det skillnad på en nämnd och en bolagsstyrelse och det är skillnad mellan en bolags-vd och en skolchef, det vet jag. Skillnaden är dock inte så stor att jag tycker det känns rimligt att göra denna ändring i delegationsordningen.

Så på nämnden berättade jag det, jag frågade om skäl till att göra denna inskränkning för skolchefens befogenhet och argumenterade för inte göra det. Jag fick inga övertygande svar. Det närmaste ett svar jag fick var att 'chefer och rektorer kommer ju anställas i samråd med skolchefen', så det är ingen praktiskt skillnad. Då tyckte jag att om det inte är någon skillnad kan vi ju låta den gamla delegationen gälla. Då övriga ledamöter inte alls ville gå med på det, så misstänker jag att det finns en skillnad oavsett vad de säger.

Helt nedröstad valde jag att reservera mig mot beslutet, eftersom jag tycker att det var ett felaktigt beslut. Nu frågade alltså reportern på NKP hur jag resonerade kring min reservation och beslutet. Jag trodde att det skulle bli en liten notis i fredagens tidning, vilket visar vilken koll jag har. Jag gick ut och hämtade tidningen i morse beredd att bläddra en stund för att hitta notisen. Döm av min förvåning när det var huvudrubriken i tidningen att politikerna tar makt från skolchefen. Jag tyckte jag blev ganska korrekt citerad och tyckte jag kom rätt i artikeln, vinkeln var alltså att det var konstigt att göra denna ändringen och att det var ganska rimligt av mig att ifrågasätta.

Efter artikeln har jag idag mött två olika reaktioner. En politikerkollega uttryckte något i stil med att det är sådant jag alltid gör, bråkar om allt möjligt. Med en underton av att bråka och retas, bara för att bråka och retas. Det gör mig lite ledsen att det uppfattas så, för jag har inga intentioner att bråka, jag är bara inte bra på att hålla tyst när jag tycker att våra beslut blir fel. Jag ifrågasätter, debatterar och bildar mig en egen uppfattning och står för min åsikt. Det handlar inte om provokation, utan om att göra mitt bästa med det jag tror på. Ska inte demokrati vara att vi var och en gör vårt bästa i demokratiskt anda? Är det demokrati att bara lyssna på vad en ledare säger och sedan rösta så? Jag har för mig det kallas något annat än demokrati.

Den andra reaktionen har varit övervägande och den var mycket trevligare. Den var att jag hade gjort helt rätt som ifrågasatt detta och reserverat mig, att jag är uppmärksam, noggrann och rättssökande. Jag tackar alla er som framfört det, det är ganska ensamt och tråkigt att vara den som ifrågasätter hela tiden och ibland är det riktigt skönt att få höra att det finns fler som delar ens uppfattning.