torsdag 11 september 2014

Statens ekonomi

Det kommer att bli tufft. Oavsett valutgång så tror jag att det kommer bli förändringar. Sveriges budget pekar i år på ett underskott på 89 miljarder kr.

Det innebär att om vi behåller den (enligt mig redan bristfälliga) välfärd vi har idag och genom skatter tar in det vi saknar för att få en budget i balans, måste staten få in 89 miljarder. Jag är tveksam till den jobbskapande effekten av jobbskatteavdragen och om vi just nu låtsas som att ingen sådan effekt finns alls (någon finns säkert, men jag tror inte den är så stor som vissa vill få det till), så minskar jobbskatteavdragen statens inkomster med 70 miljarder. Alla de pengar som vi påstås ha fått extra i plånboken från staten är alltså pengar som staten inte har råd att låta oss behålla. Alla jobbskatteavdragen.

Hur nöjd tror du befolkningen blir om vi tar bort alla jobbskatteavdrag och svarar att pengarna enbart går till att få budgeten i balans? Välfärden blir inte ett dugg bättre, inga nya jobb skapas, vi ska bara täcka det underskott som skapats de senaste åren.

Den svenska statsskulden är per sista juli 2014; 1 258 miljarder kronor. Per sista december 2006 var den  1 274 miljarder. Statsskulden har alltså under denna regering minskat med 16 miljarder. Detta har bland annat skett genom utförsäljningar av statliga bolag. Det har dock gett inkomster på 160 miljarder, så där saknas sisådär 144 miljarder.

Hur går man vidare nu? Hur det än går i valet är jag rädd för att vi kan få det rätt tufft framöver och att de som styr de närmaste fyra åren (om vi ens får en majoritet som håller fyra år under dessa omständigheter) kommer nog inte att vara så populära bland befolkningen. Jag hoppas verkligen att det blir regeringsskifte, för även om vi blir impopulära och tvingas göra jobbiga saker, så är jag övertygad om att det är bättre för Sverige att börja styrningen åt rätt håll. Hur tufft det än må vara längs vägen.

torsdag 4 september 2014

Ofrivilligt



”Det var ofrivilligt” brukade vi ropa när vi spelade fotboll på rasterna i skolan och råkade stöta bollen med händerna. Då skulle det inte bli utvisning.

Nu har jag blivit utvisad från kommunfullmäktige och det var från min sida ofrivilligt. På mitt partis årsmöte var jag nominerad strax utanför valbar plats, en besvikelse i sig efter fyra år i fullmäktige, som jag tycker jag skött minst så väl som kan förväntas. Det är också mitt sista val med chans på inkvotering, då jag för sista gången är under 35 år, vilket enligt partiets rekommendationer vart fjärde namn på valbar plats bör vara. Att vara utanför valbar plats räckte inte för deltagarna på årsmötet, utan jag petades till den sista platsen jag som man kan uppta, plats 40, på baksidan av valsedeln.

I förra valet fick jag tredje mest personröster i mitt parti (http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/K/kommun/17/81/personroster.html), endast bakom kommunalrådskandidaten och riksdagskandidaten. I detta val är jag förpassad till röstsedelns baksida.

Jag vill därför nu säga just att det var ofrivilligt. Ofta när någon är placerad långt ner på valsedeln beror det på att viljan att faktiskt tjänstgöra i fullmäktige är ganska liten. Så är inte fallet för mig, jag skulle gärna arbeta i fullmäktige en mandatperiod till. Det finns i stort sett inga pengar att tjäna på det, det är ingen maktutövning som ger några varma känslor. Det är dock något jag tycker om att göra och jag tror att jag, genom mitt intresse för det, kan hjälpa till att göra Kristinehamn lite bättre.
En personröst på mig är således inte bortkastad. Det krävs väldigt många för att jag ska bli inkryssad i fullmäktige, så det kan bli svårt, samtidigt kan varje röst göra skillnad för partiets möjlighet att ignorera mig när det sedan blir dags att fördela poster i nämnder och styrelser. Tror ni att jag kan göra nytta i skolnämnden, kan varje extra röst göra skillnad för mina chanser att bli ledamot där.
Precis som tidningen skrev (endast för prenumeranter tyvärr) efter årsmötet, så är jag väldigt besviken på mitt parti. Jag tycker inte att jag förtjänade den behandlingen och kanske är det meningen att jag ska förstå att jag borde sluta. 

Jag kämpar inte vidare för mitt partis skull och jag vet inte ens om jag gör det för min egen skull längre. Jag gör det för att jag tror att jag kan påverka saker till det bättre. Jag har själv barn i både skola och förskola och jag vill göra det som är bäst för dem, deras kompisar och alla andra barn i kommunen. Jag vill att näringslivet ska utvecklas, jag vill att människor ska ha arbeten att gå till. Jag vill att vi har en service till medborgarna som är så bra det är möjligt att åstadkomma och jag vill att turisterna ska finna att Kristinehamn är ett bra ställe att besöka eller till och med flytta till. För dessa orsaker avser jag fortsätta med politik, även när det finns personer som tycker att jag borde sluta. 

Snart är det val och jag hoppas att du, liksom jag, vill att Kristinehamn och Sverige ska bli bättre. Så säg vad du tycker, välj en valsedel och sätt en kryss på någon du tror kan göra skillnad, även om personen inte står i toppen av listan. Kanske tror du att jag kan göra något bra, då är ett kryss på plats 40 på Kristinehams S-lista ett sätt att visa det och ge mig stöd.

onsdag 8 januari 2014

En liten politikers "försvarstal"

Jag är en av de nio. En av de i skolnämnden som nu föreslagit kommunfullmäktige att flytta Södermalms klasser 7-9 till Stenstalidskolan och Djurgårdsskolan. Anklagelserna har kommit, inte direkt mot mig, för de som anklagat känner inte mig, de anklagar mig som politiker. Så jag känner inte direkt att jag behöver vare sig försvara mig eller förklara mig, ändå jag väljer att göra det, för jag tycker att demokratin är viktig, måste tåla kritik och vara öppen.

Jag har valt ut några av sakerna som jag hört eller läst (insändare är verkligen en liten del nu för tiden, diskussionen är däremot ganska stor i vissa Facebookgrupper) med mina synpunkter på dem. Jag kommer säkert att missa en massa som är mer relevant för någon, kommentera, så ska jag försöka kommentera det också.

  • Ni tänker inte på barnen, bara på pengarna
Hur skulle jag kunna ha något annat fokus än barnen? Vart skulle dessa pengar gå när vi sparar? Skolan i Kristinehamn får en begränsad mängd pengar varje år och den hushållar vi med så gott det går. Om en förändring innebär en besparing, så försvinner inte dessa pengar ut ur skolan, utan kan användas på annat sätt, tex till fler lärare, bättre lärarlöner, eller en bättre skolmiljö. Jag tjänar inte mer pengar för att jag säger ja till förslaget att flytta Södermalms 7-9, ingen på förvaltningen får bonus eller löneförhöjning genom den förändringen. Det blir ingen skattesänkning och det blir inte mer pengar till vägar eller snöröjning. En besparing på byggnader, ger större möjligheter till annat.

  • Hänvisa inte till geografin
Geografin är en viktig aspekt i vilken skola som flyttas, det kan vi inte bortse ifrån. Om Djurgårdens 7-9 flyttades, skulle samtliga elever hamna på Södermalm, det finns inget bra sätt att flytta elever från Djurgården till Stenstaliden – rent geografiskt.

  • Ni kommer inte att spara så mycket pengar som ni tror
Det är alltid svårt att sia om pengarna exakt, absolut. Det jag med stor säkerhet kan säga är att bättre nyttjande av lokalytor är billigare och att det här är enda sättet som vi kan få Djurgårdsskolan riktigt rustad också. (mer om detta nedan).

  • Södermalm är den finaste skolan (nyligen renoverad osv)
Ja, det stämmer. Och i långtidsplanerna finns ingen renovering av Djurgårdsskolan, som delvis är i mycket dåligt skick. Genom att omfördela medel från ytterligare utbyggnad av Södermalm till renovering av Djurgårdsskolan, så kommer fler elever att få tillgång till fina skolor.

  • Det behövs en skola i stan
Ja och det behövs en skola i söder, en i Villastan, en på Djurgården, en i Ölme, en på Strand och så vidare. Vi kan inte ha skolor överallt, även om det självklart vore trevligt. Alla kan dock inte behöva vara F-9-skolor. Och då föredrar jag att vi har möjlighet till nära skolor i tidigare år. Barn i Förskoleklass bör ha en skola så nära som möjligt, i 7-9 har ungdomarna större möjligheter att ta sig lite längre.
 
  • Varför inte låta det vara som det är?
Det krävs utbyggnad av Södermalm för att få plats med de elever som kommer från Jakobsbergsskolan. Denna utbyggnad är betydligt dyrare än att rusta Stenstalid och Djurgården. Då får vi samtidigt dessa skolor i bättre skick än de är idag.

  • Södermalms 7-9 är specialanpassad för äldre elever och farligt för yngre
Enligt all den information jag fått så är anpassningen som behöver göras för att yngre elever ska vara där väldigt liten. Någon farlighet föreligger inte, då alla säkerhetsaspekter som finns i byggkraven är uppfyllda.

  • Det blir mer mobbing på större enheter
Jag har inte hittat någon forskning som tyder på det, däremot mycket tyckande. Tyckande ska inte vara underlag för denna typ av beslut, men mitt eget tyckande är precis tvärtemot. Jag upplever att en större skolenhet ger större möjligheter att hitta personer man trivs tillsammans med.



Dålig ekonomi är en sak, det viktigaste är, trots allt, att skolan blir så bra som möjligt. Med lärarlegitimationer och högre krav, ser jag det som en stor fördel med större enheter. Det blir lättare att få vettiga tjänster till våra lärare, det finns större möjligheter till samordning av vikarier, skolhälsovård osv. Jag vill att det ska gå så bra som möjligt för våra barn och ungdomar. Då kan jag inte ta populistiska beslut, utan måste se till det jag tror är bäst. Jag kan självklart ha fel, men ta del av det material som finns, konsekvensbeskrivningar, budget, LTP osv och förklara gärna hur vi löser det bättre. Beslut i fullmäktige tas i slutet av januari, så än finns det tid. Men tro mig, bajs i brevlådan, högljutt skrikande om hur fin skolan är och liknande kommer inte att förändra något. Pålästa, vettiga argument däremot lyssnar jag gärna på.

Jag har besökt Södermalm och pratat med lärare där, jag har läst igenom det mesta av det jag hittat på Facebook, jag pratat med tidigare elever och med föräldrar, jag har pratat med skolledare, utredare och arkitekten, jag har läst konsekvensbeskrivningar, utredningar, studerat andra skolor och diskuterat detta i gruppmöten och i skolnämnd. I slutänden kom jag fram till ett beslut som jag inte tjänar något på, som den mest högljudda opinionen tycker är fel. Varför tror ni att jag gör det? Det är inte för att jävlas med någon, utan för att jag, utifrån allt det jag gjort för att engagera mig i den här frågan, kommer fram till slutsatsen att det är det bästa för våra elever. Det är det viktigaste för mig och jag kommer att göra allt jag kan för att förbättra för våra elever så länge jag ges den möjligheten.