Statens ekonomi

Det kommer att bli tufft. Oavsett valutgång så tror jag att det kommer bli förändringar. Sveriges budget pekar i år på ett underskott på 89 miljarder kr.

Det innebär att om vi behåller den (enligt mig redan bristfälliga) välfärd vi har idag och genom skatter tar in det vi saknar för att få en budget i balans, måste staten få in 89 miljarder. Jag är tveksam till den jobbskapande effekten av jobbskatteavdragen och om vi just nu låtsas som att ingen sådan effekt finns alls (någon finns säkert, men jag tror inte den är så stor som vissa vill få det till), så minskar jobbskatteavdragen statens inkomster med 70 miljarder. Alla de pengar som vi påstås ha fått extra i plånboken från staten är alltså pengar som staten inte har råd att låta oss behålla. Alla jobbskatteavdragen.

Hur nöjd tror du befolkningen blir om vi tar bort alla jobbskatteavdrag och svarar att pengarna enbart går till att få budgeten i balans? Välfärden blir inte ett dugg bättre, inga nya jobb skapas, vi ska bara täcka det underskott som skapats de senaste åren.

Den svenska statsskulden är per sista juli 2014; 1 258 miljarder kronor. Per sista december 2006 var den  1 274 miljarder. Statsskulden har alltså under denna regering minskat med 16 miljarder. Detta har bland annat skett genom utförsäljningar av statliga bolag. Det har dock gett inkomster på 160 miljarder, så där saknas sisådär 144 miljarder.

Hur går man vidare nu? Hur det än går i valet är jag rädd för att vi kan få det rätt tufft framöver och att de som styr de närmaste fyra åren (om vi ens får en majoritet som håller fyra år under dessa omständigheter) kommer nog inte att vara så populära bland befolkningen. Jag hoppas verkligen att det blir regeringsskifte, för även om vi blir impopulära och tvingas göra jobbiga saker, så är jag övertygad om att det är bättre för Sverige att börja styrningen åt rätt håll. Hur tufft det än må vara längs vägen.

Ofrivilligt

”Det var ofrivilligt” brukade vi ropa när vi spelade fotboll på rasterna i skolan och råkade stöta bollen med händerna. Då skulle det inte bli utvisning.

Nu har jag blivit utvisad från kommunfullmäktige och det var från min sida ofrivilligt. På mitt partis årsmöte var jag nominerad strax utanför valbar plats, en besvikelse i sig efter fyra år i fullmäktige, som jag tycker jag skött minst så väl som kan förväntas. Det är också mitt sista val med chans på inkvotering, då jag för sista gången är under 35 år, vilket enligt partiets rekommendationer vart fjärde namn på valbar plats bör vara. Att vara utanför valbar plats räckte inte för deltagarna på årsmötet, utan jag petades till den sista platsen jag som man kan uppta, plats 40, på baksidan av valsedeln.

I förra valet fick jag tredje mest personröster i mitt parti (http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/K/kommun/17/81/personroster.html), endast bakom kommunalrådskandidaten och riksdagskandidaten. I detta val är jag förpassad till röstsedelns baksida.

Jag vill därför nu säga just att det var ofrivilligt. Ofta när någon är placerad långt ner på valsedeln beror det på att viljan att faktiskt tjänstgöra i fullmäktige är ganska liten. Så är inte fallet för mig, jag skulle gärna arbeta i fullmäktige en mandatperiod till. Det finns i stort sett inga pengar att tjäna på det, det är ingen maktutövning som ger några varma känslor. Det är dock något jag tycker om att göra och jag tror att jag, genom mitt intresse för det, kan hjälpa till att göra Kristinehamn lite bättre.

En personröst på mig är således inte bortkastad. Det krävs väldigt många för att jag ska bli inkryssad i fullmäktige, så det kan bli svårt, samtidigt kan varje röst göra skillnad för partiets möjlighet att ignorera mig när det sedan blir dags att fördela poster i nämnder och styrelser. Tror ni att jag kan göra nytta i skolnämnden, kan varje extra röst göra skillnad för mina chanser att bli ledamot där.

Precis som tidningen skrev (endast för prenumeranter tyvärr) efter årsmötet, så är jag väldigt besviken på mitt parti. Jag tycker inte att jag förtjänade den behandlingen och kanske är det meningen att jag ska förstå att jag borde sluta. 

Jag kämpar inte vidare för mitt partis skull och jag vet inte ens om jag gör det för min egen skull längre. Jag gör det för att jag tror att jag kan påverka saker till det bättre. Jag har själv barn i både skola och förskola och jag vill göra det som är bäst för dem, deras kompisar och alla andra barn i kommunen. Jag vill att näringslivet ska utvecklas, jag vill att människor ska ha arbeten att gå till. Jag vill att vi har en service till medborgarna som är så bra det är möjligt att åstadkomma och jag vill att turisterna ska finna att Kristinehamn är ett bra ställe att besöka eller till och med flytta till. För dessa orsaker avser jag fortsätta med politik, även när det finns personer som tycker att jag borde sluta. 

Snart är det val och jag hoppas att du, liksom jag, vill att Kristinehamn och Sverige ska bli bättre. Så säg vad du tycker, välj en valsedel och sätt en kryss på någon du tror kan göra skillnad, även om personen inte står i toppen av listan. Kanske tror du att jag kan göra något bra, då är ett kryss på plats 40 på Kristinehams S-lista ett sätt att visa det och ge mig stöd.