En tung avslutning

Resultatet är inne sedan länge, men det var först nu jag fick möjlighet att sätta mig och skriva. Jag har inte haft möjlighet att läsa några mängder med analyser, men de finns där för alla att läsa. Jag tänkte snarare försöka sätta lite tankar på hur min valdag avslutades och i nästa inlägg vad jag tror om vägen framåt.

Efter att vi avslutat vårt arbete på valdagen åkte vi in till Philadelphia, till Sheraton Downtown, där Pennsylvanias valvaka hölls. Förutom stora valvakan som hölls i de stora salarna kring bottenvåningen hade personer med anknytning till vårt kontor hyrt en rejäl svit på 20e våningen där de som tillhörde vårt kontor mest höll till. Som jag skrev i förra inlägget var våra tidiga indikationer på att valdeltagandet var ovanligt högt i våra distrikt, vilket tolkades som väldigt bra för Clinton.

Det var flera som förklarade för mig om Pennsyltucky (och för er som sett Orange is the new black, så är det därifrån namnet Pennsatucky kommer) eller "The T". Pennsylvania består av två storstadsområden; Philadelphia och Pittsburgh. Om dessa två områden exkluderas från Philadelphia påminner formen som blir kvar om ett "T". Pennsyltucky kommer från att Pennsylvania består av "Philadelphia och Pittsburgh och däremellan ligger Kentucky" där "Kentucky" används något nedsättande för att beskriva landsbygden, en sådan landsbygd där Trump har fler anhängare än Clinton. Därför behövde Clinton vinna stort i storstadsområdena, vilket våra siffror antydde att hon skulle göra. Och i vårt County (Delaware) vann Clinton också mycket riktigt med 59,4% av rösterna och i Philadelphia med hela 82.4%.

Under första delen av valvakan såg siffrorna lite oroväckande ut för Virgina som var en måste-delstat för Clinton. Där kom flera av de distrikten från storstadsområdena in sent och Clinton gick om och vann delstaten. I Pennsylvania visade de första rapporterna att Clinton ledde, men sedan gick Trump om. Många av oss hade då ett tag till en förhoppning om att det även här saknades rapportering från "våra" områden, men eftervart visade det sig att det inte var tillräckligt och även om det blev sent innan det kunde sägas säkert, så stod det under natten ganska klart att det var kört. Sedemera förlorade Clinton även både Wisconsin och Michigan och då var det klart att den som ska bo i Vita Huset från 20 januari nästa år är Donald Trump.

Det var många som droppade av från valvakan ganska tidigt, då de såg hur det skulle gå. Många av de jag var med hade jobbat som anställda av kampanjen, eller snarare av Demokraterna, och de var förstås otroligt ledsna. Många undrade vad de gjort för fel, om de kunde gjort något bättre. Jag tror inte att det var lokalkampanjerna som gick fel utan att problemen ligger 'högre upp'. Tyvärr så följde de samma trend som vi sett i Sverige och övriga Europa i alldeles för hög utsträckning. Grupper ställs mot andra grupper, arbetslösa mot mexikaner, vita mot svarta, kristna mot homosexuella, kvinnor mot män. En retorik som bygger på att elda upp stämningen mellan dessa grupper är en stor del av den framgångssaga som Trump skapat och det är den jag verkligen ville kämpa mot.

Jag reste hem via Washington DC igen och passade på att ta en promenad runt Kapitolium, längs National Mall och till Washington Monument (den stora obelisken). Jag satte handen mot den stora obelisken medan jag såg upp mot Kapitolium och tänkte på vad det är jag tror på, hur vi ska kunna möta framtiden tillsammans istället för splittrade. Det kändes både tungt och mäktigt att stå där. Det blev ett stort nederlag för allt det jag trodde på, men jag ger mig inte.

En timme kvar

När jag skriver det här är det mindre än en timme kvar av röstningen i Pennsylvania. Om det är en kö klockan 20.00 lokal tid, så har väljarna som står i kö vid det klockslaget rätt att rösta, även om rösten avläggs först efter det.

Det har varit en händelserik dag för att uttrycka det milt. Vi har haft så mycket volontärer som kommit in till vårt kontor idag. För att få ut dem till dörrknackning så snabbt som möjligt har jag varit med och hållit i utbildningar fortlöpande, vilket gör att jag höll runt ett tiotal utbildningar. Jag hann även med att ta en promenad själv och knackade dörr och på min promenad fick jag flera samtal med sådana som inte var med på min lista, utan som såg att jag var ute och ville prata för att det var valdag och slutligen klämde jag in några telefonsamtal. Det har varit fantastiskt inspirerande idag.

Inga relevanta resultat har kommit in ännu, men jag har fått indikationer på att valdeltagandet i Pennsylvania är avsevärt högre än i de senaste valen. Högt valdeltagande i Pennsylvania lär gynna Hillary, och de sista opionsundersökningarna har pekat på riktigt bra siffror för Katie McGinty som försöker få en mycket viktig plats i senaten. Jag känner mig väldigt hoppfull om Pennsylvania, vilket gör att jag är minst lika hoppfull om en total vinst, både Hillary till president och en senat som har en majoritet av demokrater. (Eller en 50/50, i vilket fall vicepresidenten fäller avgörandet).

Om en stund packar vi upp vår staging location för sista gången och beger oss först ut för att kolla köer till vallokaler och sedan till lokalkontoret för att ringa lite samtal till delstater som ännu inte stängt sina vallokaler. Sedan bär det av till valvakan för Pennsylvania som hålls just i Philadelphia.

Jag kan inte riktigt fatta att det nästan är slut. Det här som jag jobbat för så länge, längtat efter och kämpat med. Det har varit långa dagar och så mycket jobb att jag blivit alldeles dagvilsen. Men om ett par timmar är det inget vi kan påverka mer, snart är det avgjort. Det vi har gjort har varit fantastiskt och jag känner mig väldigt glad och stolt över att få ha varit en del av det här. Tack alla ni som hjälpt mig att göra detta möjligt.

Obeskrivligt häftigt

Idag var en dag som jag inte till fullo kan sätta ord på, jag kan inte komma på hur jag skulle kunna förmedla den känslan jag hade den här kvällen.

Dagen började med den första av fyra dagars intensivt dörrknackande. Jag höll i ett antal utbildningar i dörrknackning, som nu är en av mina huvuduppgifter. Där talar jag om vad de ska och inte ska göra, hur de ska föra statistik över vad de gjort, lämpliga saker att säga till de som öppnar och vad de ska göra när ingen öppnar. När det blir tid över går jag även ut och knackar dörr på egen hand och idag knackade jag på dörren till ca 200 personer, vilket tar mig upp till ungefär 1000 personers dörrar sedan jag kom hit om jag inte missat i statistiken nånstans.

Då eftermiddagen var lite lugnare och jag hade fått tag på biljett till ett event med Hillary Clinton och Katy Perry smet jag iväg en liten stund innan det blev för mörkt att knacka dörr. Jag var mycket upprymd över att få uppleva ett sånt där rally som jag sett på TV och Youtube ibland. Klippet från kvällens event finns på Youtube nu om ni vill ta en titt på det (börjar först runt 20 minuter in). Att se det filmat är dock ingenting mot att faktiskt vara där.

Först var det tal av ett antal politiker, där Cory Booker gjorde ett mycket starkt intryck (42 minuter in). Katie McGinty som vi också kampanjar hårt för (plats i senaten) var också väldigt intressant att lyssna på. Några övriga tal var det också innan Clinton själv passade på att prata en liten stund.

Känslan när musiken med Katy Perry drog igång efter att ha hört alla dessa talare och avslutningsvis Hillary Clinton själv, var otrolig. Jag kunde inte fatta att jag verkligen var där, jag är på ett rally med fantastiska politiker, med mängder av supportrar. Jag är verkligen 'privilegerad' (se Cory Bookers tal för att förstå hela sammanhanget där) som kan vara där. Det är långt från alla som har möjligheten att få vara med om något sådant och jag känner mig stolt och glad, samtidigt som samvetet trycker på lite och undrar varför jag ska ha det så mycket bättre än en stor majoritet av resten av världen. Jag var överväldigad, känslorna var starka och jag var extremt glad och nöjd. Jag tror att kvällen var en del av historieskapandet med den första kvinnan som blir vald till President i USA om bara ett par dagar. Jag var där och kunde inte riktigt ta in det. Det var stort, det var häftigt, det var entusiasmerande som bara den. Några timmars sömn, så kör vi igen!

Början av slutkampanjandet

Större delen av kontorsgänget. Foto av Chantale Wong.

Min "fritid" i Pennsylvania är nu slut. Imorgon börjar kampanjen som allt hittills egentligen varit träning och förberedelse för. Från lördag till och med tisdag (valdagen) kommer det att knackas dörr och ringas precis hela dagarna. Jag är i nuläget lite osäker på hur min roll kommer att se ut, förmodligen kommer det att skifta lite mellan dagarna och beroende på vilka andra som håller till vid min "staging location". Lördag ser det ut som att vi mitt på dagen inte kommer att vara så många och då är förmodligen min roll att träna de volontärer som inte knackat dörr tidigare, samt ta emot dem när de kommer tillbaka. Om det är perioder av lugn så kommer jag att ringa samtal under den tiden och om det ser ut att bli längre perioder av lugn kommer jag förmodligen också knacka dörr.

På söndag kommer det en busslast med volontärer från en annan, i valsammanhang mindre intressant, delstat till oss för att knacka dörr. Då blir det förmodligen väldigt mycket jobb med träning, mottagande och rapporterande som jag då är planerad att ta hand om. Hur det verkligen blir återstår att se.

Idag var kampanjmässigt en ganska tråkig dag, då i stort sett allt för lördagen förbereddes igår och det hela börjar i morgon. Det var sista dagen vi alla var på kontoret tillsammans, vilket kändes väldigt tråkigt, det är många av personerna där som jag verkligen uppskattat att få lära känna lite under min tid här.

Med en dag som var planerad att vara ganska lugn hade jag planerat in min sista aktivitet som inte alls hade med kampanjen att göra. En klasskamrat från min tid i skolan i USA bor inte så långt från Philadelphia, så vi hade gjort upp om att träffas i köpcentret i King of Prussia. Jag hade hört att det var ett stort köpcenter, men det var först igår jag insåg hur stor den var. Jag läste då att det var USAs näst största köpcenter. Tydligen går det att få fram på näten att den är störst också (i mängd uthyrd yta), men jag uppfattar ändå att Mall of America är större. Hur som helst, den var enorm. Efter nästan två timmars promenerande runt var det egentligen första gången jag gick på samma ställe för andra gången. Hade efter den promenaden en fantastisk lunch med min gamla klasskamrat, mycket inspirerande och intressant samtal.

De två föregående dagarna har jag jobbat intensivt med förberedelser av material inför helgen och måndag-tisdag. Allt material har printats centralt och kördes ut till oss för sortering. Det kom runt 25 lådor material till oss, dock skulle en del av det ganska omgående vidare till andra kontor för sortering, men det var rejäla mängder som skulle sorteras av oss. Jag som har ett jobb med mycket papper älskade utmaningen av att hitta så effektiva sätt som möjligt att få det sorterat så som vi ville. I den första delen övertygade jag mina sorteringskamrater till att göra på "mitt" sätt, vilket sedan uppskattades mycket. Det gick lite sämre med mina senare förslag, men utifrån ramarna vi hade uppfattar jag att jag hittade ett rätt effektivt sätt att köra igenom allt. Trots vissa effektiviseringar så blev det många, många timmars sorterande. Det var dock mestadels ett trevligt jobb där vi kunde prata och skratta, lyssna på musik och ha det hyfsat skönt samtidigt.

Senaste gången jag ringde samtal kände jag mig plötsligt oväntat bekväm med, kanske kom jag till slut till punkten som jag längtat efter. Däremot är det ett ofrånkomligt faktum att jag inte är i närheten av lika effektiv och duktig på samtalen som vissa av de på kontoret. Några av de som ringer där är verkligen helt otroligt bra på samtal. Jag har lyssnat och försökt lära mig av dem och kan konstatera att jag har en lång väg kvar att vandra där, men jag har absolut lärt mig massor.

Eventuellt blir det en aktivitet lördag eftermiddag som kanske kan ses som lite fritid. Det är ett Hillary-event i Philadelphia där Katy Perry kommer att uppträda och där Hillary själv ska vara på plats. Det är planerat att vara tämligen lugnt framåt kvällen med nya deltagare till dörrknackningen, så förhoppningsvis kan jag smita ifrån lite tidigare och springa iväg på det. Det är ju ändå ett event som tillhör kampanjen, även om det knappast tillför kampanjen något att jag är där. Det vore dock lite grädde på moset att få vara med på riktigt på ett av de där stora eventen vi ibland brukar se på tv.

Historiens vingslag och dagens händelser

Igår och idag blev politiken mer påtaglig för mig än tidigare på två sätt. Igår besökte jag Liberty Bell  och Independence Hall. Det var i Indepence Hall som USA blev USA, där förhandlades och undertecknades självständighetsförklaringen och därefter konstitutionen (USAs grundlag). Även om det här inte är så länge sedan, i jämförelse med Sveriges historia, kändes det speciellt att stå i samma sal som "the founding fathers" förhandlade och slutligen bestämde sig för att skapa ett självständigt USA. Extra intressant att det var just bara män som deltog då och att jag nu arbetar för att se till att en kvinna blir President.
Under guidningen berättades hur alla till slut kunde enas om en skrivning av konstitutionen, men att det redan något år senare uppstod två partier som hade olika tolkningar av innehållet och på ett vis är det vad politiken i USA handlat om sedan dess. Allt ska gå tillbaka till den ursprungliga idén, men eftersom det inte är ett heltäckande dokument, så handlar det om att tolka och gissa sig till hur det borde vara.

Det andra som var särskilt påtagligt idag var att jag skulle ta en tur in till Philadelphia igen på morgonen, vilket inte var så enkelt som det var tänkt pga att de som kör stora delar av lokaltrafiken strejkar. Det är första gången jag upplever en strejk i USA vad jag kan minnas. Anledningen till strejken är enligt tidningsrapporterna huvudsakligen pensionsavtalen. Det är inte alls olikt hemma, även om nivåer och sådant säkerligen är helt annorlunda. Jag tänkte både på de som strejkar och vill ha bättre villkor och alla de som inte klarade av att ta sig dit de ville i morse. Även om de jag pratade med sympatiserade med de som strejkade, så var det flera som hade jättesvårt att ta sig till sina jobb. Och det är många som lever på marginalen här, området där jag håller till är blandat, till stor del måste jag dock säga att där jag knackat dörr finns det många som inte har särskilt många dollar till övers.

I övrigt en dag som inte avvek så mycket från andra dagar i kampanjen. Jag har knackat dörr, sorterat papper och pratat med folk på kontoret. En sak som stack ut var att jag fick presentera mig och prata lite om valet och mitt valarbete (utan att nämna vilken kandidat jag stöttar) för en grupp scouter. Väldigt kul och intressant.

Imorrn gör jag ett nytt försök att åka in till Philadelphia trots att strejken fortfarande pågår och sedan blir det lite möten och förmodligen en ganska vanlig kampanjdag.