Visst är det så att jag trampat på en hel del ömma tår sedan jag flyttade till Kristinehamn. I de allra flesta fall har dessa ömma tår varit sammankopplade med fingrar i olika syltburkar. Jag har hamnat i kylan för detta trampande och hur mycket jag än går tillbaka och analyserar, så kan jag inte säga att jag känner någon ånger. De tår jag trampat har behövt att trampats på. När taket är tillräckligt lågt och tillräckligt många fingrar kladdar runt i samma syltburkar, så finns det inte så många som vill säga något. Mitt trampande har kanske inte gjort skillnad för någon annan än mig, i vilket fall det är tråkigt. Jag föredrar ändå att trampa ibland, då jag hoppas att de ömma tårna någon gång skickar signaler till fingrarna att låta bli en syltburk eller två.
Mitt första trampande i Kristinehamn hände utan att jag ens var medveten om att jag trampade. När jag blev invald i skolnämnden fick jag en liten pärm med information om politiken i Kristinehamns Kommun. Där fanns bland annat information om förlorad arbetsinkomst, arvoden och liknande. Där fanns en liten paragraf om att oppositionen (vilket på den tiden var S och V) hade rätt till 40% av ett kommunalrådsarvode utöver det vanliga partistödet. Eftersom många klagat på att vi i S inte längre hade någon kanslipersonal så tänkte jag att vi kanske missat detta. Jag ställde därför frågan till någon om vi hade koll på dessa pengar. Vips var jag inkallad på ett rum på egen hand med dåvarande oppositionsråd som frågade mig vems ärenden jag sprang. Spännande sätt att möta en relativt ny medlem.
Eftervart växte det fram att 4 personer inom partiet delade på dessa pengar (3 435 kr var per månad under sista året), utan att det förhandlats på medlemsmöte. Ett styrelsemöte beslutade om det, dock utan protokoll. Motiven till att de olika personerna förtjänade detta extra arvode tycks ha varierat över tid. Vissa av de förklaringar jag först fick föll under mandatperioden och då var det andra förklaringar som gällde. Då jag valts in i AK-styrelsen och några av förutsättningarna ändrats pratade jag med ett antal personer om detta och fick stöd för att ta upp det på mötet och inleda en diskussion. Då jag tog upp det var plötsligt de som meddelat mig stöd inte alls intresserade av att ta upp det och jag sköts ner rejält.
Jag trampade på ömma tår då jag först "upptäckte" detta och jag trampade på fler tår då jag försökte "lösa" det som jag ansåg var felaktigt. Jag anser fortfarande att det var felaktigt, med följande grunder:
* Ej protokollfört
* Inga kriterier för vem/vilka som hade rätt till ersättningen
* Ej möjligt att ha ett samtal om byten efter ändrade förutsättningar
Utifrån agerande från övriga partiet så gissar jag att de tyckte att det ok. Jag trampade på tårna och skulle göra det igen. Det handlar om nästan en miljon skattekronor som fördelades på ett antal personer av en liten krets utan övrigas insyn. Det tycker inte jag är ok.
Mitt första trampande i Kristinehamn hände utan att jag ens var medveten om att jag trampade. När jag blev invald i skolnämnden fick jag en liten pärm med information om politiken i Kristinehamns Kommun. Där fanns bland annat information om förlorad arbetsinkomst, arvoden och liknande. Där fanns en liten paragraf om att oppositionen (vilket på den tiden var S och V) hade rätt till 40% av ett kommunalrådsarvode utöver det vanliga partistödet. Eftersom många klagat på att vi i S inte längre hade någon kanslipersonal så tänkte jag att vi kanske missat detta. Jag ställde därför frågan till någon om vi hade koll på dessa pengar. Vips var jag inkallad på ett rum på egen hand med dåvarande oppositionsråd som frågade mig vems ärenden jag sprang. Spännande sätt att möta en relativt ny medlem.
Eftervart växte det fram att 4 personer inom partiet delade på dessa pengar (3 435 kr var per månad under sista året), utan att det förhandlats på medlemsmöte. Ett styrelsemöte beslutade om det, dock utan protokoll. Motiven till att de olika personerna förtjänade detta extra arvode tycks ha varierat över tid. Vissa av de förklaringar jag först fick föll under mandatperioden och då var det andra förklaringar som gällde. Då jag valts in i AK-styrelsen och några av förutsättningarna ändrats pratade jag med ett antal personer om detta och fick stöd för att ta upp det på mötet och inleda en diskussion. Då jag tog upp det var plötsligt de som meddelat mig stöd inte alls intresserade av att ta upp det och jag sköts ner rejält.
Jag trampade på ömma tår då jag först "upptäckte" detta och jag trampade på fler tår då jag försökte "lösa" det som jag ansåg var felaktigt. Jag anser fortfarande att det var felaktigt, med följande grunder:
* Ej protokollfört
* Inga kriterier för vem/vilka som hade rätt till ersättningen
* Ej möjligt att ha ett samtal om byten efter ändrade förutsättningar
Utifrån agerande från övriga partiet så gissar jag att de tyckte att det ok. Jag trampade på tårna och skulle göra det igen. Det handlar om nästan en miljon skattekronor som fördelades på ett antal personer av en liten krets utan övrigas insyn. Det tycker inte jag är ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar