Familjevecka

I avsnitt två av Kristinehamns Skolpodd pratar jag om Socialdemokraternas förslag om Familjevecka.

Lyssna här eller i din podd-app.

Första avsnittet

Välkomna till första avsnittet av Kristinehamns Skolpodd. 

Kristinehamns Skolpodd

Här kommer en liten teaser till mitt nya projekt, Kristinehamns Skolpodd. I podden kommer jag att berätta om vad som händer i skolan i Kristinehamn från mitt perspektiv. 

Välkommen att lyssna på teasern, första avsnittet kommer inom kort.

Behörighet på Yrkesprogram

Den 19 juni hölls omröstningar i riksdagen. På ärendelistan stod bland annat Utbildningsutskottets betänkande 2017/18:UbU30, Ökade möjligheter till grundläggande behörighet på yrkesprogram och ett estetiskt ämne i alla nationella program.

Elever som idag läser ett yrkesprogram kan aktivt välja till kurser (svenska och engelska) under individuellt val, eller som utökat program, som gör att de får grundläggande behörighet till högskolestudier. Här går det förmodligen att göra större insatser för att våra elever ska vara fullt införstådda i det innan de gör sina programval och senare i samband med de individuella valen av kurser. På många håll har det dock varit svårt att lösa schematekniskt från skolors sida och många elever har valt att läsa andra kurser på sitt individuella val.

Regeringen föreslog nu att alla yrkesprogram skulle innehålla det som behövdes för en grundläggande behörighet, med möjlighet för eleven att välja bort dessa kurser och precis som idag få en yrkesexamen. I och med detta förslag skulle skolor från början planera för att lösa scheman och lärarbemanning och det vanliga skulle vara att även få en grundläggande behörighet till vidare studier.

Den utökade Alliansen (M,SD,C,L,KD) röstade dock ner detta förslag. Motivet är att de är rädda för att minska attraktiviteten hos yrkesprogrammen. Man kan tro sådant, men bättre vore att kolla statistik och forskning. Yrkesprogrammen gav behörighet fram till gymnasiereformen 2011 (signerad Jan Björklund (L)). Det fanns en långsam trend under åren närmast före denna reform där sökande ökade på högskoleförbederande programmen och minskade på yrkesprogrammen. Då gymnasiereformen infördes sker dock en drastisk förändring.

(Bild från SCB)

Betydligt färre har valt yrkesprogrammen sedan de inte längre gav behörighet till högre studier. Jag tror inte att vi skulle gå tillbaka till före 2011-fördelning om vi ger behörighet på yrkesprogrammen, men baserat på statistiken så torde det leda till ett större söktryck på yrkesprogrammen.

Använder vi SCB och tar en titt på hur förändringen ser ut sedan reformen baserat på elevers betyg i årskurs 9, föräldrars inkomst och utbildningsnivå blir bilden än tydligare. De med fjärdedelen högsta betyg i årskurs 9 har minskat sökandet till yrkesprogram med 63%, mot den fjärdedel med de lägsta betygen som minskat sökandet med endast 7%. (Statistiken från SCB)

Yrkesprogrammen och i förlängningen våra företag, går miste om mängder med elever och arbetskraft, för eleverna vet hur viktigt det är att kunna läsa vidare i framtiden. Tiden är förbi där man satte sig vid en maskin och arbetade med den till pensionen. En stor andel av de som utbildar sig till ett yrke idag, kommer att vilja eller behöva vidareutbilda sig eller byta yrke. Att då sakna behörighet och få lov att börja med att läsa in denna, även om möjligheten finns, lockar inte alls lika mycket som att få behörigheten direkt från gymnasiet.

Nu fanns chansen att utöka attraktiviteten hos yrkesprogrammen och därmed bidra till att få fram den arbetskraft som stora delar av det svenska näringslivet efterfrågar, men tyvärr ville en majoritet av Sveriges Riksdag fortsätta att utarma våra yrkesprogram.

Mitt fokus ligger på eleverna och att ge dem de bästa möjligheterna. Den här gången sammanfaller det med näringslivets intressen och även om reformen föll idag, så kommer det snart en ny mandatperiod och jag kommer att fortsätta arbetet för att uppvärdera våra yrkesprogram.

Valet närmar sig och övertrampen börjar

Eleverna har nog med press på sig idag som det är och att ha ett parti som kallar dem misslyckade om de "bara" får godkänt i matte lär inte minska den pressen. ..jag kommer inte att se ner på de elever som får godkänt, så som Liberalerna tycks göra.

Det märks på många håll att det närmar sig val. Jag är förstås på "insidan" av det mer än många andra, då jag har rollen som biträdande valledare i Kristinehamns Arbetarekommun. Och större än så, jag kandiderar åter till en politisk position; jag är Socialdemokraternas kandidat till ordförande i Skolnämnden. Det är de frågorna som ryms under skolnämndens paraply som intresserar mig allra mest och som jag spenderat överlägset mest tid med. Jag ser verkligen fram emot att aktivt få arbeta med de frågorna i nämnden igen.





Det är fler som är ute efter makten i Kristinehamn och redan nu tycker jag att vissa utspel gått över gränsen för vad jag är beredd att tyst acceptera. Liberalerna delade följande bild på sin facebooksida i veckan innan skolavslutningen:

Jag förstår att de bara är ute efter att klaga på den politiska ledningen och det förvånar mig inte det minsta. Men när de skriver att varannan elev "misslyckas" med matten, samtidigt som det de menar är att hälften av eleverna har betyget E eller F, där majoriteten har E som är ett godkänt betyg, så funderar jag på vad Liberalerna håller på med. Att säga att elever misslyckats när de får ett godkänt betyg i matte? Vet inte Liberalerna att E är ett godkänt betyg, motsvarande gamla tiders 3a, eller lite mindre gamla tiders G? Är Liberalerna medvetna om att det var deras egen partiledare som införde detta betygssystem?


Eric Hesselius, Liberalernas man i Skolnämnden, försvarar sitt uttalande på facebook med att ambitionen måste vara högre än att eleverna ska få godkänt. Jag motsätter mig inte på något vis högre ambitioner, men inga som helst ambitioner duger som ursäkt för att säga att elever misslyckats.


Kollar vi dessutom bakåt, så ser vi att läsåret 2009/2010, de senaste året då Liberalerna var vid makten i Kristinehamn, hade 61% av eleverna ett godkänt betyg i matte, samt ytterligare 7,3% som inte hade godkänt betyg. Liberalerna kan säkert räkna ut att detta är långt över hälften av eleverna som gick ut då som hade motsvarande dagens E eller lägre. Kanske var ambitionsnivån högre hos Liberalerna då också, men det var resultatet de åstadkom.





Eleverna har nog med press på sig idag som det är och att ha ett parti som kallar dem misslyckade om de "bara" får godkänt i matte lär inte minska den pressen. Jag lär väl få svar på detta att jag saknar ambition för ungdomarna om jag "nöjer mig" med att de får godkänt. Jag ser gärna att alla elever får toppbetyg i alla ämnen, men jag kommer inte att se ner på de elever som får godkänt, så som Liberalerna tycks göra.





Ambitioner för skolan har jag och jag ska kämpa varje dag för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att alla elever i första hand ska nå de nationella målen och sina personliga mål och att möjlighet finns att från den basen nå hur långt som helst.

En tung avslutning

Resultatet är inne sedan länge, men det var först nu jag fick möjlighet att sätta mig och skriva. Jag har inte haft möjlighet att läsa några mängder med analyser, men de finns där för alla att läsa. Jag tänkte snarare försöka sätta lite tankar på hur min valdag avslutades och i nästa inlägg vad jag tror om vägen framåt.

Efter att vi avslutat vårt arbete på valdagen åkte vi in till Philadelphia, till Sheraton Downtown, där Pennsylvanias valvaka hölls. Förutom stora valvakan som hölls i de stora salarna kring bottenvåningen hade personer med anknytning till vårt kontor hyrt en rejäl svit på 20e våningen där de som tillhörde vårt kontor mest höll till. Som jag skrev i förra inlägget var våra tidiga indikationer på att valdeltagandet var ovanligt högt i våra distrikt, vilket tolkades som väldigt bra för Clinton.

Det var flera som förklarade för mig om Pennsyltucky (och för er som sett Orange is the new black, så är det därifrån namnet Pennsatucky kommer) eller "The T". Pennsylvania består av två storstadsområden; Philadelphia och Pittsburgh. Om dessa två områden exkluderas från Philadelphia påminner formen som blir kvar om ett "T". Pennsyltucky kommer från att Pennsylvania består av "Philadelphia och Pittsburgh och däremellan ligger Kentucky" där "Kentucky" används något nedsättande för att beskriva landsbygden, en sådan landsbygd där Trump har fler anhängare än Clinton. Därför behövde Clinton vinna stort i storstadsområdena, vilket våra siffror antydde att hon skulle göra. Och i vårt County (Delaware) vann Clinton också mycket riktigt med 59,4% av rösterna och i Philadelphia med hela 82.4%.

Under första delen av valvakan såg siffrorna lite oroväckande ut för Virgina som var en måste-delstat för Clinton. Där kom flera av de distrikten från storstadsområdena in sent och Clinton gick om och vann delstaten. I Pennsylvania visade de första rapporterna att Clinton ledde, men sedan gick Trump om. Många av oss hade då ett tag till en förhoppning om att det även här saknades rapportering från "våra" områden, men eftervart visade det sig att det inte var tillräckligt och även om det blev sent innan det kunde sägas säkert, så stod det under natten ganska klart att det var kört. Sedemera förlorade Clinton även både Wisconsin och Michigan och då var det klart att den som ska bo i Vita Huset från 20 januari nästa år är Donald Trump.

Det var många som droppade av från valvakan ganska tidigt, då de såg hur det skulle gå. Många av de jag var med hade jobbat som anställda av kampanjen, eller snarare av Demokraterna, och de var förstås otroligt ledsna. Många undrade vad de gjort för fel, om de kunde gjort något bättre. Jag tror inte att det var lokalkampanjerna som gick fel utan att problemen ligger 'högre upp'. Tyvärr så följde de samma trend som vi sett i Sverige och övriga Europa i alldeles för hög utsträckning. Grupper ställs mot andra grupper, arbetslösa mot mexikaner, vita mot svarta, kristna mot homosexuella, kvinnor mot män. En retorik som bygger på att elda upp stämningen mellan dessa grupper är en stor del av den framgångssaga som Trump skapat och det är den jag verkligen ville kämpa mot.

Jag reste hem via Washington DC igen och passade på att ta en promenad runt Kapitolium, längs National Mall och till Washington Monument (den stora obelisken). Jag satte handen mot den stora obelisken medan jag såg upp mot Kapitolium och tänkte på vad det är jag tror på, hur vi ska kunna möta framtiden tillsammans istället för splittrade. Det kändes både tungt och mäktigt att stå där. Det blev ett stort nederlag för allt det jag trodde på, men jag ger mig inte.

En timme kvar

När jag skriver det här är det mindre än en timme kvar av röstningen i Pennsylvania. Om det är en kö klockan 20.00 lokal tid, så har väljarna som står i kö vid det klockslaget rätt att rösta, även om rösten avläggs först efter det.

Det har varit en händelserik dag för att uttrycka det milt. Vi har haft så mycket volontärer som kommit in till vårt kontor idag. För att få ut dem till dörrknackning så snabbt som möjligt har jag varit med och hållit i utbildningar fortlöpande, vilket gör att jag höll runt ett tiotal utbildningar. Jag hann även med att ta en promenad själv och knackade dörr och på min promenad fick jag flera samtal med sådana som inte var med på min lista, utan som såg att jag var ute och ville prata för att det var valdag och slutligen klämde jag in några telefonsamtal. Det har varit fantastiskt inspirerande idag.

Inga relevanta resultat har kommit in ännu, men jag har fått indikationer på att valdeltagandet i Pennsylvania är avsevärt högre än i de senaste valen. Högt valdeltagande i Pennsylvania lär gynna Hillary, och de sista opionsundersökningarna har pekat på riktigt bra siffror för Katie McGinty som försöker få en mycket viktig plats i senaten. Jag känner mig väldigt hoppfull om Pennsylvania, vilket gör att jag är minst lika hoppfull om en total vinst, både Hillary till president och en senat som har en majoritet av demokrater. (Eller en 50/50, i vilket fall vicepresidenten fäller avgörandet).

Om en stund packar vi upp vår staging location för sista gången och beger oss först ut för att kolla köer till vallokaler och sedan till lokalkontoret för att ringa lite samtal till delstater som ännu inte stängt sina vallokaler. Sedan bär det av till valvakan för Pennsylvania som hålls just i Philadelphia.

Jag kan inte riktigt fatta att det nästan är slut. Det här som jag jobbat för så länge, längtat efter och kämpat med. Det har varit långa dagar och så mycket jobb att jag blivit alldeles dagvilsen. Men om ett par timmar är det inget vi kan påverka mer, snart är det avgjort. Det vi har gjort har varit fantastiskt och jag känner mig väldigt glad och stolt över att få ha varit en del av det här. Tack alla ni som hjälpt mig att göra detta möjligt.