En tung avslutning

Resultatet är inne sedan länge, men det var först nu jag fick möjlighet att sätta mig och skriva. Jag har inte haft möjlighet att läsa några mängder med analyser, men de finns där för alla att läsa. Jag tänkte snarare försöka sätta lite tankar på hur min valdag avslutades och i nästa inlägg vad jag tror om vägen framåt.

Efter att vi avslutat vårt arbete på valdagen åkte vi in till Philadelphia, till Sheraton Downtown, där Pennsylvanias valvaka hölls. Förutom stora valvakan som hölls i de stora salarna kring bottenvåningen hade personer med anknytning till vårt kontor hyrt en rejäl svit på 20e våningen där de som tillhörde vårt kontor mest höll till. Som jag skrev i förra inlägget var våra tidiga indikationer på att valdeltagandet var ovanligt högt i våra distrikt, vilket tolkades som väldigt bra för Clinton.

Det var flera som förklarade för mig om Pennsyltucky (och för er som sett Orange is the new black, så är det därifrån namnet Pennsatucky kommer) eller "The T". Pennsylvania består av två storstadsområden; Philadelphia och Pittsburgh. Om dessa två områden exkluderas från Philadelphia påminner formen som blir kvar om ett "T". Pennsyltucky kommer från att Pennsylvania består av "Philadelphia och Pittsburgh och däremellan ligger Kentucky" där "Kentucky" används något nedsättande för att beskriva landsbygden, en sådan landsbygd där Trump har fler anhängare än Clinton. Därför behövde Clinton vinna stort i storstadsområdena, vilket våra siffror antydde att hon skulle göra. Och i vårt County (Delaware) vann Clinton också mycket riktigt med 59,4% av rösterna och i Philadelphia med hela 82.4%.

Under första delen av valvakan såg siffrorna lite oroväckande ut för Virgina som var en måste-delstat för Clinton. Där kom flera av de distrikten från storstadsområdena in sent och Clinton gick om och vann delstaten. I Pennsylvania visade de första rapporterna att Clinton ledde, men sedan gick Trump om. Många av oss hade då ett tag till en förhoppning om att det även här saknades rapportering från "våra" områden, men eftervart visade det sig att det inte var tillräckligt och även om det blev sent innan det kunde sägas säkert, så stod det under natten ganska klart att det var kört. Sedemera förlorade Clinton även både Wisconsin och Michigan och då var det klart att den som ska bo i Vita Huset från 20 januari nästa år är Donald Trump.

Det var många som droppade av från valvakan ganska tidigt, då de såg hur det skulle gå. Många av de jag var med hade jobbat som anställda av kampanjen, eller snarare av Demokraterna, och de var förstås otroligt ledsna. Många undrade vad de gjort för fel, om de kunde gjort något bättre. Jag tror inte att det var lokalkampanjerna som gick fel utan att problemen ligger 'högre upp'. Tyvärr så följde de samma trend som vi sett i Sverige och övriga Europa i alldeles för hög utsträckning. Grupper ställs mot andra grupper, arbetslösa mot mexikaner, vita mot svarta, kristna mot homosexuella, kvinnor mot män. En retorik som bygger på att elda upp stämningen mellan dessa grupper är en stor del av den framgångssaga som Trump skapat och det är den jag verkligen ville kämpa mot.

Jag reste hem via Washington DC igen och passade på att ta en promenad runt Kapitolium, längs National Mall och till Washington Monument (den stora obelisken). Jag satte handen mot den stora obelisken medan jag såg upp mot Kapitolium och tänkte på vad det är jag tror på, hur vi ska kunna möta framtiden tillsammans istället för splittrade. Det kändes både tungt och mäktigt att stå där. Det blev ett stort nederlag för allt det jag trodde på, men jag ger mig inte.

En timme kvar

När jag skriver det här är det mindre än en timme kvar av röstningen i Pennsylvania. Om det är en kö klockan 20.00 lokal tid, så har väljarna som står i kö vid det klockslaget rätt att rösta, även om rösten avläggs först efter det.

Det har varit en händelserik dag för att uttrycka det milt. Vi har haft så mycket volontärer som kommit in till vårt kontor idag. För att få ut dem till dörrknackning så snabbt som möjligt har jag varit med och hållit i utbildningar fortlöpande, vilket gör att jag höll runt ett tiotal utbildningar. Jag hann även med att ta en promenad själv och knackade dörr och på min promenad fick jag flera samtal med sådana som inte var med på min lista, utan som såg att jag var ute och ville prata för att det var valdag och slutligen klämde jag in några telefonsamtal. Det har varit fantastiskt inspirerande idag.

Inga relevanta resultat har kommit in ännu, men jag har fått indikationer på att valdeltagandet i Pennsylvania är avsevärt högre än i de senaste valen. Högt valdeltagande i Pennsylvania lär gynna Hillary, och de sista opionsundersökningarna har pekat på riktigt bra siffror för Katie McGinty som försöker få en mycket viktig plats i senaten. Jag känner mig väldigt hoppfull om Pennsylvania, vilket gör att jag är minst lika hoppfull om en total vinst, både Hillary till president och en senat som har en majoritet av demokrater. (Eller en 50/50, i vilket fall vicepresidenten fäller avgörandet).

Om en stund packar vi upp vår staging location för sista gången och beger oss först ut för att kolla köer till vallokaler och sedan till lokalkontoret för att ringa lite samtal till delstater som ännu inte stängt sina vallokaler. Sedan bär det av till valvakan för Pennsylvania som hålls just i Philadelphia.

Jag kan inte riktigt fatta att det nästan är slut. Det här som jag jobbat för så länge, längtat efter och kämpat med. Det har varit långa dagar och så mycket jobb att jag blivit alldeles dagvilsen. Men om ett par timmar är det inget vi kan påverka mer, snart är det avgjort. Det vi har gjort har varit fantastiskt och jag känner mig väldigt glad och stolt över att få ha varit en del av det här. Tack alla ni som hjälpt mig att göra detta möjligt.

Obeskrivligt häftigt

Idag var en dag som jag inte till fullo kan sätta ord på, jag kan inte komma på hur jag skulle kunna förmedla den känslan jag hade den här kvällen.

Dagen började med den första av fyra dagars intensivt dörrknackande. Jag höll i ett antal utbildningar i dörrknackning, som nu är en av mina huvuduppgifter. Där talar jag om vad de ska och inte ska göra, hur de ska föra statistik över vad de gjort, lämpliga saker att säga till de som öppnar och vad de ska göra när ingen öppnar. När det blir tid över går jag även ut och knackar dörr på egen hand och idag knackade jag på dörren till ca 200 personer, vilket tar mig upp till ungefär 1000 personers dörrar sedan jag kom hit om jag inte missat i statistiken nånstans.

Då eftermiddagen var lite lugnare och jag hade fått tag på biljett till ett event med Hillary Clinton och Katy Perry smet jag iväg en liten stund innan det blev för mörkt att knacka dörr. Jag var mycket upprymd över att få uppleva ett sånt där rally som jag sett på TV och Youtube ibland. Klippet från kvällens event finns på Youtube nu om ni vill ta en titt på det (börjar först runt 20 minuter in). Att se det filmat är dock ingenting mot att faktiskt vara där.

Först var det tal av ett antal politiker, där Cory Booker gjorde ett mycket starkt intryck (42 minuter in). Katie McGinty som vi också kampanjar hårt för (plats i senaten) var också väldigt intressant att lyssna på. Några övriga tal var det också innan Clinton själv passade på att prata en liten stund.

Känslan när musiken med Katy Perry drog igång efter att ha hört alla dessa talare och avslutningsvis Hillary Clinton själv, var otrolig. Jag kunde inte fatta att jag verkligen var där, jag är på ett rally med fantastiska politiker, med mängder av supportrar. Jag är verkligen 'privilegerad' (se Cory Bookers tal för att förstå hela sammanhanget där) som kan vara där. Det är långt från alla som har möjligheten att få vara med om något sådant och jag känner mig stolt och glad, samtidigt som samvetet trycker på lite och undrar varför jag ska ha det så mycket bättre än en stor majoritet av resten av världen. Jag var överväldigad, känslorna var starka och jag var extremt glad och nöjd. Jag tror att kvällen var en del av historieskapandet med den första kvinnan som blir vald till President i USA om bara ett par dagar. Jag var där och kunde inte riktigt ta in det. Det var stort, det var häftigt, det var entusiasmerande som bara den. Några timmars sömn, så kör vi igen!

Början av slutkampanjandet

Större delen av kontorsgänget. Foto av Chantale Wong.

Min "fritid" i Pennsylvania är nu slut. Imorgon börjar kampanjen som allt hittills egentligen varit träning och förberedelse för. Från lördag till och med tisdag (valdagen) kommer det att knackas dörr och ringas precis hela dagarna. Jag är i nuläget lite osäker på hur min roll kommer att se ut, förmodligen kommer det att skifta lite mellan dagarna och beroende på vilka andra som håller till vid min "staging location". Lördag ser det ut som att vi mitt på dagen inte kommer att vara så många och då är förmodligen min roll att träna de volontärer som inte knackat dörr tidigare, samt ta emot dem när de kommer tillbaka. Om det är perioder av lugn så kommer jag att ringa samtal under den tiden och om det ser ut att bli längre perioder av lugn kommer jag förmodligen också knacka dörr.

På söndag kommer det en busslast med volontärer från en annan, i valsammanhang mindre intressant, delstat till oss för att knacka dörr. Då blir det förmodligen väldigt mycket jobb med träning, mottagande och rapporterande som jag då är planerad att ta hand om. Hur det verkligen blir återstår att se.

Idag var kampanjmässigt en ganska tråkig dag, då i stort sett allt för lördagen förbereddes igår och det hela börjar i morgon. Det var sista dagen vi alla var på kontoret tillsammans, vilket kändes väldigt tråkigt, det är många av personerna där som jag verkligen uppskattat att få lära känna lite under min tid här.

Med en dag som var planerad att vara ganska lugn hade jag planerat in min sista aktivitet som inte alls hade med kampanjen att göra. En klasskamrat från min tid i skolan i USA bor inte så långt från Philadelphia, så vi hade gjort upp om att träffas i köpcentret i King of Prussia. Jag hade hört att det var ett stort köpcenter, men det var först igår jag insåg hur stor den var. Jag läste då att det var USAs näst största köpcenter. Tydligen går det att få fram på näten att den är störst också (i mängd uthyrd yta), men jag uppfattar ändå att Mall of America är större. Hur som helst, den var enorm. Efter nästan två timmars promenerande runt var det egentligen första gången jag gick på samma ställe för andra gången. Hade efter den promenaden en fantastisk lunch med min gamla klasskamrat, mycket inspirerande och intressant samtal.

De två föregående dagarna har jag jobbat intensivt med förberedelser av material inför helgen och måndag-tisdag. Allt material har printats centralt och kördes ut till oss för sortering. Det kom runt 25 lådor material till oss, dock skulle en del av det ganska omgående vidare till andra kontor för sortering, men det var rejäla mängder som skulle sorteras av oss. Jag som har ett jobb med mycket papper älskade utmaningen av att hitta så effektiva sätt som möjligt att få det sorterat så som vi ville. I den första delen övertygade jag mina sorteringskamrater till att göra på "mitt" sätt, vilket sedan uppskattades mycket. Det gick lite sämre med mina senare förslag, men utifrån ramarna vi hade uppfattar jag att jag hittade ett rätt effektivt sätt att köra igenom allt. Trots vissa effektiviseringar så blev det många, många timmars sorterande. Det var dock mestadels ett trevligt jobb där vi kunde prata och skratta, lyssna på musik och ha det hyfsat skönt samtidigt.

Senaste gången jag ringde samtal kände jag mig plötsligt oväntat bekväm med, kanske kom jag till slut till punkten som jag längtat efter. Däremot är det ett ofrånkomligt faktum att jag inte är i närheten av lika effektiv och duktig på samtalen som vissa av de på kontoret. Några av de som ringer där är verkligen helt otroligt bra på samtal. Jag har lyssnat och försökt lära mig av dem och kan konstatera att jag har en lång väg kvar att vandra där, men jag har absolut lärt mig massor.

Eventuellt blir det en aktivitet lördag eftermiddag som kanske kan ses som lite fritid. Det är ett Hillary-event i Philadelphia där Katy Perry kommer att uppträda och där Hillary själv ska vara på plats. Det är planerat att vara tämligen lugnt framåt kvällen med nya deltagare till dörrknackningen, så förhoppningsvis kan jag smita ifrån lite tidigare och springa iväg på det. Det är ju ändå ett event som tillhör kampanjen, även om det knappast tillför kampanjen något att jag är där. Det vore dock lite grädde på moset att få vara med på riktigt på ett av de där stora eventen vi ibland brukar se på tv.

Historiens vingslag och dagens händelser

Igår och idag blev politiken mer påtaglig för mig än tidigare på två sätt. Igår besökte jag Liberty Bell  och Independence Hall. Det var i Indepence Hall som USA blev USA, där förhandlades och undertecknades självständighetsförklaringen och därefter konstitutionen (USAs grundlag). Även om det här inte är så länge sedan, i jämförelse med Sveriges historia, kändes det speciellt att stå i samma sal som "the founding fathers" förhandlade och slutligen bestämde sig för att skapa ett självständigt USA. Extra intressant att det var just bara män som deltog då och att jag nu arbetar för att se till att en kvinna blir President.
Under guidningen berättades hur alla till slut kunde enas om en skrivning av konstitutionen, men att det redan något år senare uppstod två partier som hade olika tolkningar av innehållet och på ett vis är det vad politiken i USA handlat om sedan dess. Allt ska gå tillbaka till den ursprungliga idén, men eftersom det inte är ett heltäckande dokument, så handlar det om att tolka och gissa sig till hur det borde vara.

Det andra som var särskilt påtagligt idag var att jag skulle ta en tur in till Philadelphia igen på morgonen, vilket inte var så enkelt som det var tänkt pga att de som kör stora delar av lokaltrafiken strejkar. Det är första gången jag upplever en strejk i USA vad jag kan minnas. Anledningen till strejken är enligt tidningsrapporterna huvudsakligen pensionsavtalen. Det är inte alls olikt hemma, även om nivåer och sådant säkerligen är helt annorlunda. Jag tänkte både på de som strejkar och vill ha bättre villkor och alla de som inte klarade av att ta sig dit de ville i morse. Även om de jag pratade med sympatiserade med de som strejkade, så var det flera som hade jättesvårt att ta sig till sina jobb. Och det är många som lever på marginalen här, området där jag håller till är blandat, till stor del måste jag dock säga att där jag knackat dörr finns det många som inte har särskilt många dollar till övers.

I övrigt en dag som inte avvek så mycket från andra dagar i kampanjen. Jag har knackat dörr, sorterat papper och pratat med folk på kontoret. En sak som stack ut var att jag fick presentera mig och prata lite om valet och mitt valarbete (utan att nämna vilken kandidat jag stöttar) för en grupp scouter. Väldigt kul och intressant.

Imorrn gör jag ett nytt försök att åka in till Philadelphia trots att strejken fortfarande pågår och sedan blir det lite möten och förmodligen en ganska vanlig kampanjdag.

En väldigt händelserik dag

Under tiden sedan jag kom hit har fokus framförallt legat på att få tag på fler volontärer som kunde knacka dörr i helgen. Nu var helgen här och dörrknackningen stod på agendan. Under veckan har vi varit flera team på plats i samma lokaler för att samarbeta, men nu flyttade vi ut till respektive område. Jag smet dock ifrån den inledande arbetet för att göra något som jag tycker är bra kampanjande. Jag var med i en löpningstävling, 5 km "on the streets of Philadelphia" iförd Hillary-t-shirt. Det blev till att lämna huset där jag bor ett bra tag innan solen letade sig upp, för en promenad och en tågresa in till stan. Starten på tävlingen var på universitetsområdet (UPenn, ett av Ivy League-universiteten) och vi sprang en fin bana kring området, på vissa ställen med riktigt fin utsikt mot några riktigt höga byggnader. Jag fick lite extra hejarop av några längs vägen för min t-shirt och pratade med några personer efter loppet om valet.

Jo, loppet gick också bra, jag vann min ålderskategori, 16e totalt och nia totalt på resultatlistan som inte inkluderar de som studerar på universitet. Och tiden var 20 sekunder bättre än målet jag satte upp.
Väl på plats i lokalen fick jag börja med att vara med och leverera ett dörrknackarpaket till en volontärs hem. Vi hade dock glömt några saker och den som var ansvarig för ett område tyckte inte att han hade tid att åka, så han kastade över nycklarna till mig för en ytterligare tur till volontären. Det är inte särskilt stor skillnad att köra bil här jämfört med Sverige, men vägarna är rätt rejält tilltagna, trafiken är ganska intensiv och jag har inte varit i alla områden så mycket än att jag hittar överallt. Allt det gör att jag tycker det är jättekul att köra. Visst, jag kör bil hemma i stort sett dagligen, men det är lite speciellt att köra här.

Vi var välbemannade på kontoret, så vi gjorde bedömningen att jag gjorde större nytta genom att knacka dörr än att hänga på kontoret. Jag var ute och gick två dörrknackningspass. På första var nästan ingen hemma och på andra var det riktigt bra utdelning. Jag var i ett relativt fattigt område och vissa av husen var sorgligt nedgågna. Det värsta var på ett ställe där det verkade som att mamman till två små barn verkade vara kraftigt drogpåverkad. Ett sådant fall hade säkerligen rapporterats till socialen i Sverige, här verkade det inte finnas några direkta rutiner för det, det rapporteras uppåt, så får vi se vad som händer.


Det bästa var på sista gatan där jag var, där några yngre barn var ute och lekte och cyklade. Gissningsvis såg de mitt Hillary-material och de cyklade fram och tillbaka på gatan och körde som en ramsa med "Vilka gillar Hillary Clinton - Det gör vi". Att få ha dessa barn som hejaklack gjorde otroligt mycket för energin och intresset. Allt borde ha en egen hejaklack varje gång.

Det är ett fantastiskt gäng unga människor som samlats kring kontoret där jag är och jag är så glad att jag får hänga med dem. Kommunen/countyt vi är i betraktas av många här som ett av de allra viktigaste områdena. Det är väldigt jämnt och varje röst kan spela roll. Att få vara med om det är en upplevelse klart utöver det vanliga. Och imorrn, med start ganska tidigt, kör vi igen!

Första hela dagen

Första hela dagen på kampanjkontoret genomförd och det finns verkligen hur mycket som helst att lära. Jag känner verkligen att jag är på rätt ställe, även om det säkerligen är så att det finns många andra ställen som kunnat erbjuda liknande möjligheter. Jag befinner mig inte i själva Philadelphia, utan bor i volontärboende (dvs hemma i en familjs gästrum) i förorten Lansdowne och kampanjar från ett kontor i Darby (3 km mellan dessa), strax väster om Philadelphia. Det är fantastiska människor både som jag bor hos och som jag jobbar med på kontoret och det är ett viktigt område att vinna för att Hillary ska bli president och demokraterna ska vinna senaten.

Dagen började med förberedelser inför helgens dörrknackning genom att jag gjorde i ordning material för de som ska knacka dörr. Först flyers som var framtagna centralt som bygger på att få folk att rösta. Det viktigaste i kampanjen just nu är inte att övertyga människor att rösta 'rätt', utan att få de som vi är tämligen säkra på röstar på Hillary att faktiskt gå till vallokalen och rösta. Sedan gick stor del av dagen till att sortera kartor, talarmanus mm för dörrknackarna, samt att ringa och bekräfta att de som lovat att komma vid olika tider under helgen för att knacka dörr faktiskt kommer, eller boka om de som fått förhinder eller så. Jag ringde ett antal bekräftelsesamtal, men måste säga att jag fick kämpa. Även om jag är van att prata engelska, så är det ibland tufft att förstå en dialekt och en samtalston jag inte är van på telefon, samtidigt som lokalen där vi är ofta är väldigt högljudd då många ringer samtidigt och andra har möten eller pratar med varandra precis intill. De andra som är på kontoret sköter sina samtal så otroligt professionellt, vilket ytterligare förstärker min osäkerhet för telefonandet. Jag ställde frågan till min organizer om de fått mycket träning innan de började ringa, eller om det mest är erfarenhet. Hon svarade att det var en del träning inför, men framförallt hade de alla på kontoret ringt hundratals samtal varje dag sedan i somras, vilket så klart med tiden gör att de blir bättre. Jag ringde inga hundratal samtal, men totalt på en och en halv dag har det ändå blivit ett gäng. Kanske finns det hopp om att jag känner mig lite mer tryggare också med tiden.

Enligt fivethirtyeight är Florida nu ganska ointressant för valet till senaten. Republikanen Rubio leder stabilt över Patrick Murphy och det är sex delstater som är närmare att byta till demokraterna. Demokraterna behöver vinna minst tre av de sex delstaterna för att ta kontrollen över senaten och Pennsylvania är en av de sex.

Planen för idag är ungefär som den igår, med skillnaden att jag ska delta i lite fler möten. Något möte för att förbereda och träna mig inför mina uppdrag i helgen och något som egentligen inte rör mig, men som jag ska få lyssna in på för att lära mig lite mer om organisationen. Ännu en kul och lärorik dag väntar.

Då är jag på plats

Under en härlig morgonjoggingtur på gatorna i Washington DC fick jag se Vita Huset, Lincoln Memorial, Arlingtonkyrkogården, Pentagon (på lite distans), Thomas Jefferson Memorial, Washington Monument (den höga obelisken) och Kapitolium och en massa andra andra mer eller mindre kända byggnader. Det fick mig verkligen att känna mig motiverad till kampanjandet.

När jag sedan skulle ta tåget till Philadelphia slog mig en tanke, jag har ingen som helst koll på hurdana tågen i USA är. Innan dagens tågresa hade jag bara två referenser till tåg i USA, Dagny Taggarts järnväg (från Atlas Shrugged/Och världen skälvde) och järnvägen som kämpade sig västerut i böckerna om Laura Ingalls (Lilla huset på prärien). Nu i skrivande stund inser jag också hur många tåg som varit med i olika cowboy-filmer o liknande också. Tåget jag åkte de knappa två timmarna till Philadelphia med hade dock klart fler likheter med svenska X2000 än med de gamla tågen jag hade en relation till.

På plats på kontoret i Darby, strax utanför Philadelphia, fick jag en genomgång av vad som ska göras inför och under valdagen och jag började ringa lite samtal för att samla folk inför helgens dörrknackning. Väldigt kul att äntligen få träffa gänget på plats och nu är det som så länge varit så avlägset helt plötsligt nu, jag är här och det händer nu.

Miljö och vapen

Resan är påbörjad, men det är många timmar till kampanjandet på plats kan börja. Sitter på bussen till Arlanda och passerade just solcellsparken utanför Västerås när jag började skriva. Det fick mig att tänka på hur lite intresserad Trump tycks vara ävan av miljöfrågor. I en intervju med Fox News i oktober 2015 fick han frågan om det var några departement han skulle ta bort och han svarade att han skulle ta bort departementet för miljöskydd (Environmental Protection), eftersom de kommer ut med begränsande regler hela tiden. Motfrågan är vem som ska skydda miljön då och Trump svarar att "Miljön klarar sig bra. Vi kan säkert göra någonting, men du får inte förstöra för affärer" (min översättning).

Bernie Sanders var förstås den stora miljövännen och jag har läst och hört många inlägg om hur dålig Clinton skulle vara, men hennes förslag är ambitiösa och jag tror hon menar allvar. Att sedan lyckas med begränsande lagstiftning i USA är nog inte helt enkelt, men saknas ambitionerna som hos Trump, så lär det snarare bli värre än bättre.

Första delen av min bussresa lyssnade jag på Amy Schumers bok och kom till den delen där hon pratar om vapenlagarna. Två personer blev skjutna i en biograf som visade hennes film Trainwreck av en person som enligt henne inte borde kunna ha ett vapen. Det tycks helt omöjligt att få igenom lagar om minsta begränsning kring vapen, sådant som torde vara självklart. Att Hillary vill begränsa vapenlagarna, om än lite, är ett argument som framhållits väldigt mycket från Donald och vapenlobbyn. De förslag som Hillary har räcker inte på långa vägar, men inte ens det lilla kommer att gå lätt.

Till stor del är vapenfrågan också en kvinnofråga. Vapenlobbyn hävdar att de vill ha sina vapen för att "hindra onda med vapen". Frågan är hur många onda med vapen som hindras i kontrast till hur många som dödas som inte var onda. Mer än hälften av de kvinnor som mördas av vapen i USA mördas av sin partner. Finns det vapen i hemmet så är det inte svårt att dra slutsatsen att ett bråk löper större risk att sluta riktigt illa.

Förhoppningsvis kan Hillary ta steg i rätt riktning i bägge dessa mycket viktiga frågor.

Debatt och donation

UPPDATERING: Jag fick besked om att knappen nedan inte fungerade som den skulle för vissa, så jag har nu gjort en korrigering och hoppas att den nu ska fungera. Kontakta mig gärna annars.


Har bäddat i soffan ikväll igen, dags för den sista debatten mellan Hillary och Donald. Det har varit mycket intressanta debatter hittills och jag tror inte att det blir annorlunda med denna. I det senaste har tycks Donald ha börjat inse att det inte lutar åt hans håll och därför kört en hel del med att valet är riggat (om han inte vinner vill säga). Det är en mycket obehaglig utveckling och givet de kommentarer jag läst så är det ytterligare börda han lägger på lasset kring både politikerförakt och den spricka som finns mellan människor.

Torsdag kväll har jag fått äran att presentera lite kring valet hos Kristinehamns Arbetarekommun. Jag ska beskriva lite om varför jag åker iväg och om hur valet fungerar har jag tänkt. Mest för att göra det intressantare för alla att följa det som händer under de sista veckorna innan det blir bestämt vem som ska få kalla Vita Huset sitt hem de närmaste fyra åren.

Många har frågat mig om jag varit iväg, eller om jag inte åkt än. Jag svarade länge att det var länge till, men nu måste jag erkänna att nu känns det inte som att det är så länge kvar längre. På tisdag (25e oktober) sätter jag mig på planet, 26e börjar kampanjandet på plats för min del. Bland de jag pratat med har det funnits många som tyckt att det är helt stolligt att ge sig iväg så här och visst är det lätt att hålla med om det på sitt sätt. De allra flesta har dock varit stöttande och tycker att det är för en god sak, vilket är min huvudpoäng. Jag uppfattar att jag gör det för att det är något jag tror på. Några av dessa har också velat bidra på något sätt och jag har uppskattat alla positiva kommentarer och tar gärna emot fler sådana. De som inte bara vill ge det som är gratis har jag nu försökt ordna en möjlighet att skänka pengar till mitt kampanjande. Det är ingenting som jag tjänar något på, alla insamlade pengar går till de kostnader jag har för resa och uppehälle.  Skulle det bli pengar över, så skänker jag dem antingen till kampanjen (om jag får, inte säkert att jag får bidra med pengar dit som icke amerikanske medborgare), eller till något annat lämpligt välgörande ändamål. Så känner du att du vill bidrag med mer än vänliga ord, klicka på knappen nedan för att skänka en slant, eller swisha pengar på 0723-707418.

Summa

Skänk 20,00 SEK Skänk 50,00 SEK Skänk 100,00 SEK Skänk 500,00 SEK Skänk 1 000,00 SEK

Debatt och donation

Har bäddat i soffan ikväll igen, dags för den sista debatten mellan Hillary och Donald. Det har varit mycket intressanta debatter hittills och jag tror inte att det blir annorlunda med denna. I det senaste har tycks Donald ha börjat inse att det inte lutar åt hans håll och därför kört en hel del med att valet är riggat (om han inte vinner vill säga). Det är en mycket obehaglig utveckling och givet de kommentarer jag läst så är det ytterligare börda han lägger på lasset kring både politikerförakt och den spricka som finns mellan människor.

Torsdag kväll har jag fått äran att presentera lite kring valet hos Kristinehamns Arbetarekommun. Jag ska beskriva lite om varför jag åker iväg och om hur valet fungerar har jag tänkt. Mest för att göra det intressantare för alla att följa det som händer under de sista veckorna innan det blir bestämt vem som ska få kalla Vita Huset sitt hem de närmaste fyra åren.

Många har frågat mig om jag varit iväg, eller om jag inte åkt än. Jag svarade länge att det var länge till, men nu måste jag erkänna att nu känns det inte som att det är så länge kvar längre. På tisdag (25e oktober) sätter jag mig på planet, 26e börjar kampanjandet på plats för min del. Bland de jag pratat med har det funnits många som tyckt att det är helt stolligt att ge sig iväg så här och visst är det lätt att hålla med om det på sitt sätt. De allra flesta har dock varit stöttande och tycker att det är för en god sak, vilket är min huvudpoäng. Jag uppfattar att jag gör det för att det är något jag tror på. Några av dessa har också velat bidra på något sätt och jag har uppskattat alla positiva kommentarer och tar gärna emot fler sådana. De som inte bara vill ge det som är gratis har jag nu försökt ordna en möjlighet att skänka pengar till mitt kampanjande. Det är ingenting som jag tjänar något på, alla insamlade pengar går till de kostnader jag har för resa och uppehälle.  Skulle det bli pengar över, så skänker jag dem antingen till kampanjen (om jag får, inte säkert att jag får bidra med pengar dit som icke amerikanske medborgare), eller till något annat lämpligt välgörande ändamål. Så känner du att du vill bidrag med mer än vänliga ord, klicka på knappen nedan för att skänka en slant, eller swisha pengar på 0723-707418.

Summa

Skänk 20,00 SEK Skänk 50,00 SEK Skänk 100,00 SEK Skänk 500,00 SEK Skänk 1 000,00 SEK

Är presidentvalet över? (politisk, aktuellt)

Skulle inte tro att någon missat den inspelning som släpptes via Washington Post i fredags där Trump uttalar sig minst sagt olämpligt. (Och nya liknande saker dyker nu upp). Efter detta passade många republikaner på att meddela att de inte stöttar Trump till president. Där är det enkelt att tänka att allt är över, och jag tror ärligt talat att det är det. Jag tar dock inte ut segern i förskott, mer än att jag känner mig väldigt hoppfull. Det är en månad kvar till valet och mycket kan ännu hända, det är inte som något val vi sett tidigare. Flera tunga republikaner uppges uppmana Trump att kliva av, samtidigt som i alla fall inte jag fått något klart svar på vad som skulle ske om han gör det. Förtidsröstandet är redan igång och Trump lär ju ha fått av de rösterna, vad skulle hända med dem? Och vem skulle egentligen ta över som kandidat istället för Trump? Vicepresidentkandidat Pence eller någon av de som deltog, men inte vann primärvalet?

Trump själv säger att han absolut inte kommer att avbryta. Samtidigt är det en karl som inte verkar särskilt glad i ett förlora. Om han inser att han kommer att förlora, varför skulle han inte hoppa av och sedan, på Trumpskt manér, säga att han aldrig egentligen menade att bli president, han tjänar ju mer på att göra affärer eller liknande.

Det är också en stor fråga vad mer vi har att vänta. Allt fokus ligger på att Trump inte kan få särskilt många röster nu, men mycket kan ännu hända Hillary också. Delar av ett av hennes dyra "hemliga" tal har just läckt och hot finns om mängder med mer information.

Debatten natten mellan söndag och måndag lär ju bli otroligt intressant. Det lär ju inte bli lätt att diskutera sakfrågorna under nuvarande omständigheter. Kommer Trump att fullfölja debatten? Räkna med att jag kommer sitter klistrad framför TVn i alla fall.

Efter debatten (politik)

Nu har det gått ett par dagar sedan den första debatten. De flesta tyckare verkade rätt eniga om att Hillary var den stora vinnaren, en uppfattning som jag delar. Jag hade inför debatten en rädsla för att valet kunde avgöras där och det var just en rädsla och ingen förhoppning. Om Hillary hade gjort ett dåligt eller svagt intryck, eller förmodligen ens hostat, så hade hon förmodligen tappat massor. Donald snörvlade sig igenom en debatt där han ständigt avbröt och var många gånger långt från sanningen, men det gjorde förmodligen ingen större fara jämfört med om Hillary gjort en bråkdel av det. Hillary gjorde överlag en mycket bra debatt.

Några få är övertygade om ett Donald vann, men jag är tveksam till att de såg samma debatt som jag satt uppe och tittade på. Newt Gingrich (tidigare talman i senaten) påstår i en krönika i Fox News att "Trump won because he didn't make a major mistake and he stuck to the facts". Alltså, Trump vann eftersom han inte gjorde något större misstag och höll sig till fakta. Kort sagt, jag delar inte någon del av den uppfattningen.

En site som följs intensivt just nu är fivethirtyeight.com där Nate Silver håller koll på statistiken och undersökningarna. Nate Silver prickade in korrekt beräknat resultat i samtliga 50 stater i förra valet (och 49 av 50 2008). Där har Hillary sedan debatten dragit ifrån ganska rejält. I skrivande stund bedömer Nate och hans team att chansen att Hillary vinner (inte att förväxla med beräknat röstutfall) är 63.4% om vi kollar på deras poll-plus (och 66.3 på polls-only).

Debatten avgjorde ingenting, men tendensen just nu är åt rätt håll.

Mindre än en vecka kvar till första debatten mellan presidentskandidaterna (politisk)

Måndagen den 26e september på Hofstra University är det dags för den första av tre debatter mellan Clinton och Trump. Det blir dessutom en debatt 4 oktober mellan de två vicepresidentkandidaterna.

Debatten är uppdelad i sex delar och varje del är beräknad att till runt 15 minuter där varje del har ett huvudämne. Tre av de planerade ämnena är 'USAs riktning', 'Att uppnå framgång' och 'Säkra USA'.

Den senaste tiden har visat på sjunkande popularitet för Hillary, inte minst med hennes lunginflammation som gjorde att hon mer eller mindre svimmade och hennes negativa uttalande om Trumps supportrar. Hon behöver en bra debatt. Det kommer att bli en väldigt spännande debatt. Mycket kan avgöras av den första debatten.

Experter bedömer att det kan bli över 100 miljoner amerikaner som ser debatten. Detta bör samtidigt ses mot en bakgrund att bägge kandidaterna är de minst populära kandidaterna som gjort upp om presidentposten. Den som lyckas bäst i debatten har mycket att vinna. Clinton är van vid politiken och betydligt mer påläst, Trump är mer van tv-formatet och tycks kunna säga vad som helst utan att få problem.

Jag hoppas att Hillary har en riktigt bra dag.

Voter ID – identifikation vid röstning (politisk)

En kontroversiell fråga i USA, som kan verka udda för oss i Sverige, är frågan om Voter ID, att kunna identifiera sig vid röstning. I Sverige måste du vara känd av röstmottagarna, visa id-handling, eller ha någon annan person med id-handling som intygar din identitet. Detta ser nog de flesta av oss som ganska självklart. Och de allra flesta svenskar som är röstberättigade har någon form av id-handling.

I USA har du inte behövt identifiera dig för att rösta, förrän South Carolina 1950 började kräva någon form av identifikation. Då var inte kravet en id-handling av idag, utan i stort sett vilket dokument som helst med den röstberättigades namn. Men det är de senaste 20 åren som kontroverserna har börjat. Huvudsakligen republikan-styrda delstater har börjat ställa krav på id-handling för att rösta, med avsikten att minska valfusk. Det låter i utgångspunkt ganska vettigt. Det potentiella fusk detta skulle kunna förhindra är alltså att någon utger sig för att vara någon annan, för vilket i USA det finns  ytterst få dokumenterade fall. Straffet för denna typen av fusk om du åker fast är upp till 5 års fängelse, vilket kan tyckas rätt avskräckande i sig.

Problematiken handlar om de grupper där många saknar godkänd id-handling och hur lätt det är för dessa att skaffa en godkänd id-handling. En studie i USA visade att 6-11% av röstberättigade saknade en godkänd id-handling. Ett lagkrav på id-handling för att rösta innebär alltså att alla dessa personer behöver skaffa en sådan just för att rösta, vilket förstås innebär en viss börda i sig. Domstolar i USA har stoppat lagar om id-handling med motiveringen att de är diskriminerande mot minoritetsgrupper och många av dessa lagar väntar nu på att tas upp i högsta domstolen.

Personligen tycker jag att Texas försök att införa id-krav gör det tydligt att det handlar mer om att styra vilka som röstar än att förhindra valfusk. När de 2011 ville införa sin lag, godkände de vapentillstånd som en identifikationshandling (vapenförespråkare har en tendens att vara mer republikaner än genomsnittet), men samtidigt inte godkänna studentlegitimationer (studenter tenderar att vara mer demokrater än genomsnittet).

Det verkar rimligt att identifiera sig för att få rösta, men satt i kontexten av hur många som faktiskt saknar id-handling, de svårigheter som det innebär för vissa att skaffa dem och det redan låga röstdeltagandet, gör att det är en kontroversiell fråga i USA.

Första riktiga insatsen (upplevelse)

Jag har gjort något som gör skillnad. Jag fick kämpa en del med mig själv och det gav resultat.

I Sverige är alla medborgare registrerade för att rösta. Vi får ett brev innan valet som talar om för oss var vi ska rösta och på plats finns en röstlängd där vi "bockas av" när vi röstar. Så är det inte i USA. Där måste du registrera dig för att få rösta. En delstat, Oregon, har precis infört ett nytt system, där alla som får utfärdat ett körkort eller id-kort blir införda i en röstlängd, om du inte aktivt säger nej till det. Elva delstater ger möjlighet att registrera sig även på valdagen. Övriga delstater kräver registrering för att rösta 2-4 veckor före valet. Pennsylvania som jag lutar åt att åka till stänger sin registrering redan den 11 oktober, innan jag åker till USA. Det är dock inte så att du bestämmer vem du röstar på redan vid denna registrering, så visst finns jobb kvar att göra även efter, men det är ännu viktigare nu att påverka.

I torsdags började jag ingå i Pennsylvanias "telefonbank" och fick min första lista att ringa på. Via ett system på Internet fick jag fram vem jag skulle ringa härnäst, tillsammans med information om tidigare kontakter kampanjen haft med dem och ett talarmanus. Mina samtal resulterade i att en person anmälde sig för att delta på en kampanj i nästa vecka för just registrering för att rösta. En volontär till som gör en insats, tack vare telefonsamtal som jag ringt. Jag tycker det känns jättekul.

Det var helt klart en utmaning att börja ringa till främmande personer med ett annat modersmål än mig, som lever på ett helt annat sätt, någon helt annanstans. Vilka frågor kunde jag få? Skulle de förstå mig, skulle jag förstå dem? Jag kan inte säga att det inte fanns en viss nervositet i mig, men det gick bra. Jag övervann oron och fick något gjort och det gjorde skillnad. Det var början, det kommer att bli många fler samtal och väl på plats kommer det bli ännu enklare att göra något. Jag är så taggad och ser fram emot varje nytt steg.

Hur kan någon rösta så? (politisk)

Läste nyligen en artikel i DN om hur alla de andra länderna än USA i G20 (de 20 största ekonomierna i världen) förutom Ryssland skulle föredra Clinton över Trump. Att Ryssarna vill ha Trump har förmodligen också en anledning som DN inte nämner; att Trump vill minska anslagen till Nato och säger att han inte har några planer på att försvara Baltikum vid en invasion.

Men resten av länderna och många europeiska länder som inte tillhör G20 visar enligt undersökningar tydligt att de föredrar Clinton. Jag uppfattar att många av de jag pratat med om mitt deltagande i valet inte alls kan förstå hur någon amerikan kan rösta på Trump. Jag kan inte säga att jag direkt förstår det heller, men jag har i alla fall fördjupat mig i ämnet och dragit några slutsatser baserat på det jag upplevt, läst och pratat med republikanska vänner om. Jag skulle sammanfatta det till två grundorsaker som gör Trump intressant för många av de amerikanska väljarna.

1. Nationalism och missnöje har jag klumpat ihop som den första orsaken, även om det kan vara mycket som ryms i det som jag önskar förmedla och som inte alls behöver innehålla bägge sakerna. Det handlar om en frustration med att politikerna inte kommer överens, att de inte tar "rätt beslut" osv. Mycket av detta har blivit blandat med den nationalism som för länge sedan är långt från den nationalism som jag som barn förknippade med USA. Kanske är det min bild som barn som var felaktig, men då såg jag i alla fall USA som något som innevånarna alltid var stolta över, som stod upp för allas rättigheter osv. Idag handlar den nationalismen istället om att Kina inte ska ta jobben, att mexikaner och muslimer inte ska komma in i landet. Lätt att dra paralleller till ett parti i vår svenska riksdag som enligt mig både agerar som ett missnöjesparti och för nationalism. Och jag kan inte förstå hur någon röstar på det partiet heller.

2. Religion och historia är den andra grundorsaken som jag ser det. Stora delar av USA är djupt troende. Sverige och delar av Europa är väldigt sekulariserade och då är det svårare att förstå den inverkan det religiösa har på det politiska livet. Clinton är uttalad "pro-choice", dvs öppen för abort och hon har kämpat för HBTQ-rättigheter (homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner) och hon har uttalat en önskan om färre vapen på gatorna. Som traditionell republikan, särskilt djupt troende, så är det så allvarligt att vara pro-choice att många röstar på den andre kandidaten oavsett. Jag har planerat en fördjupning kring detta ämne också lite längre fram.

Att bara döma ut dem som galna för att de röstar på Trump är nog bara kontraproduktivt och även om vi inte kan förstå till fullo, så kan vi komma lite närmare förståelse om vi tittar lite mer på hur det verkligen ser ut i USA. Givet den kontext de lever i, kanske det inte är lika onaturligt, även om det är svårt att förstå det till fullo.

Ett stort steg (känsla)

Idag tog jag ett mycket spännande steg på min väg till USA. Jag har nyss haft möte via Skype med en person som är kampanjledare i Philadelphia. Jag har fått lite svar på hur det kommer att se ut närmare valet när jag är på plats och framförallt så har vi gått igenom saker som jag kan göra fram till dess (förutom att läsa på mer, hålla mig insatt i frågorna som är aktuella osv). Jag fick en genomgång av ett webbaserat verktyg de använder för aktiviteter och det var väldigt inspirerande. Jag har sedan tidigare besökt nationella Hillary-kampanjens telefonverktyg och jag fick då en känsla av att det var utvecklat på ett sätt som gjorde mig motiverad att börja ringa på en gång. Jag hade dock inte möjlighet att faktiskt göra det då och jag ville invänta det möte jag nu haft.

Med det mer specialiserade verktyg som jag nu fick tillgång till kan jag engagera mig i kampanjen mer lokalt i Pennsylvania redan nu.

Utifrån de samtal och mailkonversationer jag haft den senaste veckan så pekar det mesta på att jag kommer att satsa på att vara i just Pennsylvania, förmodligen i trakterna av Philadelphia. Det är spännande i sig, jag har inte varit mer i Philadelphia tidigare än att jag spenderat ett antal timmar på flygplatsen där (och ett antal timmar på ett plan på marken där, vi fick inte lyfta pga snöstorm). Philly är femte största staden i USA och i storstadsområdet i och kring Philly bor runt 6 miljoner människor.

I förra valet vann Obama de 20 elektorsrösterna i Pennsylvania med mindre än 310 000 röster. Innan valet sa valundersökningarna att det var en trolig vinst för Obama och den slutade med ett så pass litet antal rösters skillnad. Idag säger undersökningarna att det är en ”toss up”, dvs i stort sett helt jämnt. Det låter som ett spännande ställe att vara på när det närmar sig.

Valdeltagande (politiskt, grundläggande)

I Sverige är vi vana vid ett ganska högt valdeltagande. I senaste riksdagsvalet (2014) valde 85.5% av de röstberättigade att avlägga en röst. SCB skriver på sidan om svenskt valdeltagande att en hög andel som röstar ”ses som ett tecken på att demokratin i ett samhälle fungerar ”. I senaste presidentvalet i USA var det 54.9% av de röstberättigade som faktiskt röstade, alltså bara lite drygt hälften. Som ytterligare jämförelse kan sägas att valdeltagandet i Brexit-omröstningen var 72.2%.

SCB noterar att valdeltagandet vid riksdagsvalen ökat i Sverige sedan bottennoteringen 2002 (80.1%) och beskriver ökningen i valdeltagande, ”[..] framför allt i grupper i samhället som tidigare röstat i lägre utsträckning”. Här jag ser en relevant jämförelse med USA. Enligt mig finns det, både i Sverige och USA, en tydlig tendens att kritisera sittande etablissemang (från framförallt SD i Sverige, framförallt Trump i USA) och skylla fattigdom och arbetslöshet på andra utsatta grupper (muslimer/mexikaner/invandrare). Detta tycks vara ett sätt att locka fram röster särskilt från grupper som tidigare uppvisat svagt valdeltagande. Det lockar i USA dock huvudsakligen vita och särskilt män, men missar andra fattiga grupper där Hillary är starkare i USA som african-americans (som i  Ohio uppges lägga 0% av rösterna på Trump), mexikaner och kvinnor.

I USA finns flera andra orsaker till lågt valdeltagande som finns inbyggda i systemet. Jag kommer i senare blogginlägg ta upp problemet med Voter ID (identifikation för att få rösta) och en fördjupning om det jag tog upp i tidigareinlägg, att valsystemet i varje delstat ger vinnaren alla röster, vilket gör att i många stater är det lätt att känna att rösten in är något värd.

Ett större valdeltagande i USA kan potentiellt hjälpa vilken som av kandidaterna. Om det är huvudsakligen fattiga, vita (och framförallt män) som ökar valdeltagandet, så tycks det vara en grupp som starkt gynnar Trump och hans retorik, medan kvinnor, african-americans och mexikaner i större utsträckning gynnar Hillary. Med nästan hälften av de röstberättigade som inte röstade alls senast finns det en enorm potential i dessa grupper och den som lyckas mobilisera sina grupper med tidigare lågt valdeltagande bäst kommer att ha en stor fördel. Och det är där volontärer kommer in, mötet mellan människor är den starkaste drivkraften att gå och rösta.

De är fler än två (politiskt, grundläggande)

Det är ett val mellan två kandidater till president. Det är Hillary Clinton för Demokraterna och Donald Trump för Republikanerna, i alla fall i nuläget. USA beskrivs ofta som att det bara finns två partier. Det finns dock många andra partier och kandidater, men eftersom valsystemet ser ut som det gör (framförallt winner-takes-all som gäller för presidentvalen), är det bara de två stora partierna som har en chans.

Jag uppfattar att det är två av de andra kandidaterna som sticker ut en del och som har en relativt stor mängd supporters. Det handlar om Gary Johnson för Libertarian party och Jill Stein för Green Party. Chansen att någon av dessa ska bli president vid årets val torde vara minimal, men ett ökat stöd i år kan ge chansen för dem att få större budgetar, mer tv-tid osv i kommande val. Svårigheten att få andra än de största supportrarna att rösta på dessa kandidater handlar framförallt om att ”en röst på Jill Stein är en tappad röst för Hillary” eller ännu starkare ”en röst på Jill Stein gynnar Trump”. De som tror på sin kandidat vill förstås se längre än detta valet och öka möjligheterna för mindre av ett binärt valsystem längre fram och många säger också att eftersom valet står mellan ”två dåliga” kandidater, vill de inte rösta på någon av dem och lägger därför hellre rösten på någon annan kandidat.

Förutom Stein och Johnson som utmanare, finns ytterligare en kandidat (Darrell Castle) som finns på valsedeln i mer än 20 stater och en stor mängd kandidater på minst en delstats valsedel. Dessutom finns, precis som det funnits i Sverige, möjlighet att skriva in sin egen kandidat på en blank valsedel (vilket, i USA, precis som i Sverige, lett till ett antal röster på Kalle Anka och andra påhittade figurer). Många delstater har, också precis som i Sverige inför valet 2018, styrt upp detta till att kandidater måste föranmäla sig för att rösterna ska räknas. Dessa kallas i amerikanska systemet för Write-Ins, dvs personer som du måste skriva in namnet på själv. Och det finns en stor mängd sådana föranmälda kandidater som inte kommer att finnas på valsedeln, men vars röster kommer att räknas.

Visst är USA, just nu, ett två-kandidatssystem eftersom bara någon av de två stora har en reell chans att vinna, men det finns andra kandidater och genom att många idag vänder sig ifrån de två stora kandidaterna, kan det öppna upp för att det ser annorlunda ut i framtiden.

Snabba förändringar

Väljarsympatier kan förändras snabbt. Det finns förstås en stor andel människor som röstar på sitt parti eller en särskild person alldeles oavsett vad som skrivs i media osv, men det finns också en stor andel människor som inte har en sådan stark uppfattning om ett parti eller en person, utan lyssnar på argument som framförs och bestämmer sig på valdagen. Det gör att alla opinionsundersökningar får ett grundläggande osäkerhetsmoment. ”Vad skulle du rösta på om det var val idag?” kan frågan vara formulerad när en opinionsundersökning genomförs. Och det är möjligt att den är någorlunda korrekt den dagen, men de allra flesta dagar är det inte val och kampanjandet och mediaskriverier kan skilja sig markant från den dagen till valdagen.

Även om valet i USA närmar sig, så är det 82 dagar kvar när jag skriver det här. Otroligt mycket kan komma att hända. Wikileaks har meddelat att de har mer material som allvarligt skadar Clinton, Trumps svängiga temperament gör att ledande republikaner gör planer för hur de ska hantera om han hoppar av och tusentals andra saker kan hända. Trump har tappat massor av stöd på sistone genom galna uttalanden som han gjort sig ganska känd för. Nyligen gick han i tal och på Twitter till attack mot en familj som talade på Demokraternas kongress om hur de förlorat sin son i krig och hur Trumps förslag gör att sådana som de inte ens skulle vara välkomna i USA. Det behövs inte mycket för att förändra opinionen ett par procentenheter och i vissa stater är det bara någon procentenhet som gör den stora skillnaden.

Ibland avgörs val av ett fåtal röster och jag hoppas att dessa röster utfaller till Clintons fördel och jag ska göra vad kan för att dra mitt lilla strå till stacken i höst.

Valet avgörs inte överallt (politiskt, grundläggande)

Valet kommer att handla om utgången i ett fåtal stater, även om det röstas i alla. Dessa swing states eller battleground states är där det mesta av fokus under valkampanjen läggs. Enligt siten Politico är det 33 av delstaterna som röstat på samma parti i de senaste fem presidentvalen. Att de gjort det är förstås ingen absolut garanti för att de gör det nästa gång, men sannolikheten är stor. Genom att alla delstater (och DC, som inte är en delstat, men har tre elektorsröster i presidentvalet) utom två (Maine och Nebraska) har ”vinnaren-tar-allt”, så finns det ingen anledning för ett parti att kämpa för att gå från 60% av rösterna, till 80% av rösterna, det blir lika många elektorer ändå. Och på samma vis är det ingen idé att kämpa sig från 20% till 40%. Får inte kandidaten flest röster, så är värdet noll.

Relativt folkrika Texas (38 elektorer) har i de senaste nio valen röstat på republikanernas kandidat och den allra folkrikaste, Kalifornien (55 elektorer), har i de senaste sex valen röstat på demokraternas kandidat och visar just nu i opinionsundersökningarna på en ganska stor ledning för Clinton. Baserat på historiska resultat och opinionsundersökningar, görs bedömningar av var det är viktigast att lägga sin energi i valet och just nu är det många som pekar på att valet avgörs i ett fåtal stater som Michigan, Ohio, Pennsylvania, Wisconsin och Virginia. Jag kommer att flyga från Sverige till och från Washington DC, men misstänker att jag inte kommer att kampanja där. I förra valet vann Obama med över 90 % av rösterna de 3 elektorerna i DC. På ömse sidor om DC ligger dock Pennsylvania och Virginia som bägge är swing states. Ganska sugen på att bege mig till Philadelphia, men det är ett bra tag kvar tills jag är där och mycket kan hända, så jag avvaktar, läser på och drömmer vidare.

Dags för politiskt äventyr

Under devisen ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” har jag bestämt mig för att göra något. Den 25 oktober åker jag till USA för att delta i kampanjen för Demokraterna och Hillary Clinton. Det är ett sätt att få uppleva händelsernas centrum när valet om vem som ska vara President under de kommande fyra åren i världens största ekonomi (beroende på hur beräkningen görs) och landet med världens starkaste militärmakt genomförs. Jag tror att även för en svensk är det viktigt vem som har ansvar för Ovala rummet i Vita Huset. USA står för nästan en fjärdedel av världens bruttonationalprodukt, vilket innebär att den påverkan USA väljer att göra på miljön är enorm, att handel över hela världen påverkas av vilka tullsatser USA väljer på importerade varor, hur USA väljer att involvera sig i olika konflikter kan påverka miljontals människor osv.

Jag är inte amerikansk medborgare och kan således inte avlägga min röst, trots att jag anser att valet kan påverka mig. Istället för att avlägga en egen röst, kommer jag att under två veckor kampanja för det jag är övertygad om är det bästa alternativet, Hillary Clinton och Demokraterna.

Det är lätt att få uppfattningen att det bara handlar om val av President, men samtidigt är det val till representanthuset där idag republikanerna har majoritet och för 34 av de 100 platserna i senaten. Även i senaten har republikanerna majoritet (54 av 100 platser) och av de 34 platser som det nu röstas om hålls idag 24 av republikaner. Och det hålls ett antal guvernörsval, samt ett stort antal lokalval.

Presidentvalet är förstås det som media är inriktat på och visst är det så att presidenten har en väldigt stor makt och ett ännu större ansvar, men vilka som styr i övrigt har också stor betydelse.

Jag ser enormt mycket fram emot att få delta i kampanjandet och jag har för avsikt att dela med mig av mina känslor och upplevelser. Vissa av mina inlägg kommer att få en ganska tydlig karaktär av beskrivning av valsystemet och andra tekniska och taktiska detaljer. Dessa kommer jag att i rubriken till inlägget notera som 'politik', medan övriga inlägg kommer att bestå mer av mina känslor kring valet och min resa, samt de upplevelser jag får vara med om. Eftersom upplevelserna egentligen börjar först när resan påbörjas, kommer närmaste tiden att bestå endast av 'politiska' poster och mina tankar och spekulationer, medan tiden för resan kommer att bestå huvudsakligen av upplevelser och känslor.

88 dagar kvar till valet, 75 dagar till planet lyfter mot Washington DC.