Idag var en dag som jag inte till fullo kan sätta ord på, jag kan inte komma på hur jag skulle kunna förmedla den känslan jag hade den här kvällen.
Dagen började med den första av fyra dagars intensivt dörrknackande. Jag höll i ett antal utbildningar i dörrknackning, som nu är en av mina huvuduppgifter. Där talar jag om vad de ska och inte ska göra, hur de ska föra statistik över vad de gjort, lämpliga saker att säga till de som öppnar och vad de ska göra när ingen öppnar. När det blir tid över går jag även ut och knackar dörr på egen hand och idag knackade jag på dörren till ca 200 personer, vilket tar mig upp till ungefär 1000 personers dörrar sedan jag kom hit om jag inte missat i statistiken nånstans.
Då eftermiddagen var lite lugnare och jag hade fått tag på biljett till ett event med Hillary Clinton och Katy Perry smet jag iväg en liten stund innan det blev för mörkt att knacka dörr. Jag var mycket upprymd över att få uppleva ett sånt där rally som jag sett på TV och Youtube ibland. Klippet från kvällens event finns på Youtube nu om ni vill ta en titt på det (börjar först runt 20 minuter in). Att se det filmat är dock ingenting mot att faktiskt vara där.
Först var det tal av ett antal politiker, där Cory Booker gjorde ett mycket starkt intryck (42 minuter in). Katie McGinty som vi också kampanjar hårt för (plats i senaten) var också väldigt intressant att lyssna på. Några övriga tal var det också innan Clinton själv passade på att prata en liten stund.
Känslan när musiken med Katy Perry drog igång efter att ha hört alla dessa talare och avslutningsvis Hillary Clinton själv, var otrolig. Jag kunde inte fatta att jag verkligen var där, jag är på ett rally med fantastiska politiker, med mängder av supportrar. Jag är verkligen 'privilegerad' (se Cory Bookers tal för att förstå hela sammanhanget där) som kan vara där. Det är långt från alla som har möjligheten att få vara med om något sådant och jag känner mig stolt och glad, samtidigt som samvetet trycker på lite och undrar varför jag ska ha det så mycket bättre än en stor majoritet av resten av världen. Jag var överväldigad, känslorna var starka och jag var extremt glad och nöjd. Jag tror att kvällen var en del av historieskapandet med den första kvinnan som blir vald till President i USA om bara ett par dagar. Jag var där och kunde inte riktigt ta in det. Det var stort, det var häftigt, det var entusiasmerande som bara den. Några timmars sömn, så kör vi igen!
Dagen började med den första av fyra dagars intensivt dörrknackande. Jag höll i ett antal utbildningar i dörrknackning, som nu är en av mina huvuduppgifter. Där talar jag om vad de ska och inte ska göra, hur de ska föra statistik över vad de gjort, lämpliga saker att säga till de som öppnar och vad de ska göra när ingen öppnar. När det blir tid över går jag även ut och knackar dörr på egen hand och idag knackade jag på dörren till ca 200 personer, vilket tar mig upp till ungefär 1000 personers dörrar sedan jag kom hit om jag inte missat i statistiken nånstans.
Då eftermiddagen var lite lugnare och jag hade fått tag på biljett till ett event med Hillary Clinton och Katy Perry smet jag iväg en liten stund innan det blev för mörkt att knacka dörr. Jag var mycket upprymd över att få uppleva ett sånt där rally som jag sett på TV och Youtube ibland. Klippet från kvällens event finns på Youtube nu om ni vill ta en titt på det (börjar först runt 20 minuter in). Att se det filmat är dock ingenting mot att faktiskt vara där.
Först var det tal av ett antal politiker, där Cory Booker gjorde ett mycket starkt intryck (42 minuter in). Katie McGinty som vi också kampanjar hårt för (plats i senaten) var också väldigt intressant att lyssna på. Några övriga tal var det också innan Clinton själv passade på att prata en liten stund.
Känslan när musiken med Katy Perry drog igång efter att ha hört alla dessa talare och avslutningsvis Hillary Clinton själv, var otrolig. Jag kunde inte fatta att jag verkligen var där, jag är på ett rally med fantastiska politiker, med mängder av supportrar. Jag är verkligen 'privilegerad' (se Cory Bookers tal för att förstå hela sammanhanget där) som kan vara där. Det är långt från alla som har möjligheten att få vara med om något sådant och jag känner mig stolt och glad, samtidigt som samvetet trycker på lite och undrar varför jag ska ha det så mycket bättre än en stor majoritet av resten av världen. Jag var överväldigad, känslorna var starka och jag var extremt glad och nöjd. Jag tror att kvällen var en del av historieskapandet med den första kvinnan som blir vald till President i USA om bara ett par dagar. Jag var där och kunde inte riktigt ta in det. Det var stort, det var häftigt, det var entusiasmerande som bara den. Några timmars sömn, så kör vi igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar