En tung avslutning

Resultatet är inne sedan länge, men det var först nu jag fick möjlighet att sätta mig och skriva. Jag har inte haft möjlighet att läsa några mängder med analyser, men de finns där för alla att läsa. Jag tänkte snarare försöka sätta lite tankar på hur min valdag avslutades och i nästa inlägg vad jag tror om vägen framåt.

Efter att vi avslutat vårt arbete på valdagen åkte vi in till Philadelphia, till Sheraton Downtown, där Pennsylvanias valvaka hölls. Förutom stora valvakan som hölls i de stora salarna kring bottenvåningen hade personer med anknytning till vårt kontor hyrt en rejäl svit på 20e våningen där de som tillhörde vårt kontor mest höll till. Som jag skrev i förra inlägget var våra tidiga indikationer på att valdeltagandet var ovanligt högt i våra distrikt, vilket tolkades som väldigt bra för Clinton.

Det var flera som förklarade för mig om Pennsyltucky (och för er som sett Orange is the new black, så är det därifrån namnet Pennsatucky kommer) eller "The T". Pennsylvania består av två storstadsområden; Philadelphia och Pittsburgh. Om dessa två områden exkluderas från Philadelphia påminner formen som blir kvar om ett "T". Pennsyltucky kommer från att Pennsylvania består av "Philadelphia och Pittsburgh och däremellan ligger Kentucky" där "Kentucky" används något nedsättande för att beskriva landsbygden, en sådan landsbygd där Trump har fler anhängare än Clinton. Därför behövde Clinton vinna stort i storstadsområdena, vilket våra siffror antydde att hon skulle göra. Och i vårt County (Delaware) vann Clinton också mycket riktigt med 59,4% av rösterna och i Philadelphia med hela 82.4%.

Under första delen av valvakan såg siffrorna lite oroväckande ut för Virgina som var en måste-delstat för Clinton. Där kom flera av de distrikten från storstadsområdena in sent och Clinton gick om och vann delstaten. I Pennsylvania visade de första rapporterna att Clinton ledde, men sedan gick Trump om. Många av oss hade då ett tag till en förhoppning om att det även här saknades rapportering från "våra" områden, men eftervart visade det sig att det inte var tillräckligt och även om det blev sent innan det kunde sägas säkert, så stod det under natten ganska klart att det var kört. Sedemera förlorade Clinton även både Wisconsin och Michigan och då var det klart att den som ska bo i Vita Huset från 20 januari nästa år är Donald Trump.

Det var många som droppade av från valvakan ganska tidigt, då de såg hur det skulle gå. Många av de jag var med hade jobbat som anställda av kampanjen, eller snarare av Demokraterna, och de var förstås otroligt ledsna. Många undrade vad de gjort för fel, om de kunde gjort något bättre. Jag tror inte att det var lokalkampanjerna som gick fel utan att problemen ligger 'högre upp'. Tyvärr så följde de samma trend som vi sett i Sverige och övriga Europa i alldeles för hög utsträckning. Grupper ställs mot andra grupper, arbetslösa mot mexikaner, vita mot svarta, kristna mot homosexuella, kvinnor mot män. En retorik som bygger på att elda upp stämningen mellan dessa grupper är en stor del av den framgångssaga som Trump skapat och det är den jag verkligen ville kämpa mot.

Jag reste hem via Washington DC igen och passade på att ta en promenad runt Kapitolium, längs National Mall och till Washington Monument (den stora obelisken). Jag satte handen mot den stora obelisken medan jag såg upp mot Kapitolium och tänkte på vad det är jag tror på, hur vi ska kunna möta framtiden tillsammans istället för splittrade. Det kändes både tungt och mäktigt att stå där. Det blev ett stort nederlag för allt det jag trodde på, men jag ger mig inte.