Jag erkänner, jag saknar politiken. Mycket. Nu är jag ju inte helt utan politik, jag är fortfarande ledamot i både fullmäktige och skolnämnden, däremot är det något helt annat än tidigare. Ett och ett halvt år ute i kylan har gjort ont, jag kan inte säga annat.
Samtidigt har jag nu under sommaren hittat något som jag bara anat konturerna av tidigare. En ännu starkare övertygelse hos mig själv och en kraft att gå vidare, vart än den vägen bär. Jag har nog tidigare ibland funderat på om jag, utifrån det jag vet idag, borde handlat annorlunda under den något turbulenta våren efter Uppdrag Gransknings besök. Skulle jag varit mer lojal och mot vem? Skulle jag 'spelat spelat' lite snyggare? Utan att på något vis antyda att jag handlat perfekt, för det gjorde jag inte, jag ser mycket stor förbättringspotential i mitt handlande, så vill jag ändå påstå att jag känner mig säker nu att jag i det grundläggande skulle göra samma sak idag.
Jag var lojal i den mån att jag aldrig yppade något av det som sades mig i förtroende. Det har jag fortfarande inte gjort. Jag fick i samband med programmet reda på saker från personer med mycket god insyn i direkta felaktigheter som gjordes. Mitt handlande bygger på att jag vet saker som jag inte kan avslöja, vilket givetvis gör det svårare för andra att förstå. Den lojaliteten är absolut. Lojaliteten mot andra politiker som ändrade historier varefter saker avslöjdes och som fortsatte dölja saker, eller som i ett fall till och med hotade mig, har däremot inte varit lika stark. Min lojalitet till medborgarna har varit viktigare för mig än lojaliteten till de som var beredda att fortsätta ljuga.
Julian Assange skrev enligt uppgift häromdagen följande, apropå att han vill bli australiensisk senator och att det uppdraget är ungefär som det han gjort tidigare;
"Människor som specialiserar sig på att avslöja lögner och avslöja hemliga uppgörelser. Det är exakt vad vi behöver i senaten"
Jag kan inte säga mig vara något stort fan av Assange, citatet är däremot rätt intressant. Vad är en politikers uppgift? Mitt svar på det har hela tiden varit 'att representera folket'. Värna demokratin, göra världen lite bättre liksom. Jag tror inte att de flesta ljuger och skapar hemliga uppgörelser av ondo, även om det givetvis finns sådana fall. Jag tror många politiker tror att lögnerna och uppgörelserna är den enda framkomliga vägen. Jag är inte en av de politikerna. Min tro är att vi kan göra världen lite bättre även om vi beter oss på ett sätt som får folket att respektera oss istället för att förakta oss eller frukta oss. Våra politiska karriärer kanske blir ömtåligare, vi kanske får det svårare att bli omvalda, samtidigt kanske vi kan känna att vi faktiskt arbetar för det folk som väljer oss under den tid vi får.
Detta betyder inte att jag ska, likt Assange antyder, bara vara ledamot i nämnd och fullmäktige för att avslöja saker. Jag är ganska påhittig och hittar ofta lösningar på svåra problem och det tänker jag även fortsättningsvis ha som mina starkaste kort. Att vika ner mig och fega ut när fel begås kommer däremot inte stå på agendan. Ärlighet varar längst sägs det, ett och ett halvt år i kylan har det i alla fall räckt till. Att lida i sviterna av ärlighet är inte det roligaste och samtidigt är det viktigt att minnas att det goda samvetet är en alldeles utmärkt huvudkudde.
Det är alltid svårt att sia om framtiden, jag har ingen aning om vad som ska hända för mig i politiken. Jag har ingen utstakad väg, jag har inte skarpt lysande mål att sträva efter. Med mitt eget samvete som kompass och mina övertygelser som karta ska jag fortsätta göra mitt bästa för Kristinehamns barn och ungdomar genom mitt arbete i skolnämnden under resten av mandatperioden. Jag kommer även fortsättningsvis komma påläst till våra möten och försöka argumentera för det jag tror är de bästa lösningarna. Likså avser jag kvarstå som ledamot i fullmäktige perioden ut. Även där ska jag genom mitt engagemang göra vad jag kan för att Kristinehamn ska bli lite bättre än om jag inte varit där.
Med ny styrka möter jag höstens utmaningar med en stor verktygslåda full av spännande lösningar. Om ett år är det val, vare sig jag är valbar då eller ej.
Samtidigt har jag nu under sommaren hittat något som jag bara anat konturerna av tidigare. En ännu starkare övertygelse hos mig själv och en kraft att gå vidare, vart än den vägen bär. Jag har nog tidigare ibland funderat på om jag, utifrån det jag vet idag, borde handlat annorlunda under den något turbulenta våren efter Uppdrag Gransknings besök. Skulle jag varit mer lojal och mot vem? Skulle jag 'spelat spelat' lite snyggare? Utan att på något vis antyda att jag handlat perfekt, för det gjorde jag inte, jag ser mycket stor förbättringspotential i mitt handlande, så vill jag ändå påstå att jag känner mig säker nu att jag i det grundläggande skulle göra samma sak idag.
Jag var lojal i den mån att jag aldrig yppade något av det som sades mig i förtroende. Det har jag fortfarande inte gjort. Jag fick i samband med programmet reda på saker från personer med mycket god insyn i direkta felaktigheter som gjordes. Mitt handlande bygger på att jag vet saker som jag inte kan avslöja, vilket givetvis gör det svårare för andra att förstå. Den lojaliteten är absolut. Lojaliteten mot andra politiker som ändrade historier varefter saker avslöjdes och som fortsatte dölja saker, eller som i ett fall till och med hotade mig, har däremot inte varit lika stark. Min lojalitet till medborgarna har varit viktigare för mig än lojaliteten till de som var beredda att fortsätta ljuga.
Julian Assange skrev enligt uppgift häromdagen följande, apropå att han vill bli australiensisk senator och att det uppdraget är ungefär som det han gjort tidigare;
"Människor som specialiserar sig på att avslöja lögner och avslöja hemliga uppgörelser. Det är exakt vad vi behöver i senaten"
Jag kan inte säga mig vara något stort fan av Assange, citatet är däremot rätt intressant. Vad är en politikers uppgift? Mitt svar på det har hela tiden varit 'att representera folket'. Värna demokratin, göra världen lite bättre liksom. Jag tror inte att de flesta ljuger och skapar hemliga uppgörelser av ondo, även om det givetvis finns sådana fall. Jag tror många politiker tror att lögnerna och uppgörelserna är den enda framkomliga vägen. Jag är inte en av de politikerna. Min tro är att vi kan göra världen lite bättre även om vi beter oss på ett sätt som får folket att respektera oss istället för att förakta oss eller frukta oss. Våra politiska karriärer kanske blir ömtåligare, vi kanske får det svårare att bli omvalda, samtidigt kanske vi kan känna att vi faktiskt arbetar för det folk som väljer oss under den tid vi får.
Detta betyder inte att jag ska, likt Assange antyder, bara vara ledamot i nämnd och fullmäktige för att avslöja saker. Jag är ganska påhittig och hittar ofta lösningar på svåra problem och det tänker jag även fortsättningsvis ha som mina starkaste kort. Att vika ner mig och fega ut när fel begås kommer däremot inte stå på agendan. Ärlighet varar längst sägs det, ett och ett halvt år i kylan har det i alla fall räckt till. Att lida i sviterna av ärlighet är inte det roligaste och samtidigt är det viktigt att minnas att det goda samvetet är en alldeles utmärkt huvudkudde.
Det är alltid svårt att sia om framtiden, jag har ingen aning om vad som ska hända för mig i politiken. Jag har ingen utstakad väg, jag har inte skarpt lysande mål att sträva efter. Med mitt eget samvete som kompass och mina övertygelser som karta ska jag fortsätta göra mitt bästa för Kristinehamns barn och ungdomar genom mitt arbete i skolnämnden under resten av mandatperioden. Jag kommer även fortsättningsvis komma påläst till våra möten och försöka argumentera för det jag tror är de bästa lösningarna. Likså avser jag kvarstå som ledamot i fullmäktige perioden ut. Även där ska jag genom mitt engagemang göra vad jag kan för att Kristinehamn ska bli lite bättre än om jag inte varit där.
Med ny styrka möter jag höstens utmaningar med en stor verktygslåda full av spännande lösningar. Om ett år är det val, vare sig jag är valbar då eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar