Läser den dystra texten i Dagens Samhälle om hur mitt parti tappar yngre väljare. Och jag önskar att jag var förvånad. Tvärtom är det precis det jag känt. Anledningen till min känsla finns dock inte med i artikeln - unga vänder partiet ryggen när partiet vänder unga ryggen. Och då tänker jag inte mest på politiken, för där jag inte att vi är så dåliga som artikeln antyder, utan i form av representation, bemötande och engagemang. Många politiker har förstått att ta tillvara på ungdomar och deras engagemang, alltför många har det inte.
Jag har träffat underbara äldre, mer erfarna politiker, som automatiskt glider in i mentorrollen då de träffar mig eller någon annan ung politiker. Det sker så ärligt och naturligt att jag blir en kunskapstörstande adept i samma ögonblick. Dessa möten har gett mig otroligt mycket. Jag önskar att fler kunde lära sig från dessa. För vanligare än dem är varianten där äldre politiker utger sig själva för att agera mentorer, genom att förklara för oss oerfarna hur det ska vara, minsann. En snorkig attityd, ett nedvärderande sätt och kunskaper jag klarar mig förutan. Än vanligare är den stora äldre massan, de som lyssnar på den som för tillfället 'äger' rummet, som nästintill reservationslöst håller med om det som sägs, så länge det sägs av en person med tillräcklig makt och pondus, bara det sägs med lite kraft och övertygelse. En ung person kan aldrig vara den ledare som dessa följer. Ofta har dessa en stark vilja att klänga sig kvar vid sina egna positioner, de stärker tillhörigheten till ledaren och ger i många fall dessutom pengar i fickan att lägga till pensionen. Därför kan aldrig en ung person vara den personen, den unga personen ska låta de äldre, som kan politik, ta hand om politiken (och pengarna). Kanske kan ungdomarna gå ut och skaffa lite jobb istället?
Alla platser ser inte ut såhär, det råkar bara vara min erfarenhet. Jag skulle önska att jag kunde säga att det bara gäller min ort, något jag inte kan utan att bli tagen med lögn. Jag är även mött andra unga politiker som vittnar om liknande händelser och jag har mött många unga som inte längre är intresserade av politik just av dessa orsaker. Det finns platser där det är bättre, det har jag också fått vittnesmål om och det gör mig mer hoppfull. Statistiken som Dagens Samhälle visar upp är inte detaljerad nog för att undersöka om de kommuner där ungdomars representation och bemötandet av ungdomarna också har bättre röstsiffror. Ren spekulation, javisst, jag tror i alla fall att det går att utläsa ur den detaljerade statistiken att på de platser där unga får tillgång till politiken, där de känner att de blir lyssnade på, så sprids de goda idéerna och viljan att rösta på ett parti även till de som inte alls vill engagera sig politiken.
Och varför ska vi rösta på någon som inte lyssnar på oss, som inte tror att vi klarar av någonting och som inte låter oss vara välkomna i partiet och till olika politiska uppdrag. Självklart måste vi ha bra lösningar för att drastiskt minska den fruktansvärda ungdomarbetslösheten. I det arbetet får vi dock inte glömma bort att faktiskt involvera ungdomarna. De må ha levt färre år, deras kunskaper om deras liv och deras situation vet de i alla fall mer om än vad en 76-årig politiker gör.
Ett stort tack till er politiker som varit dessa fantastiska mentorer för mig, jag minns er alla och jag hoppas att jag en dag kan betala igen genom att vara en sådan mentor åt en yngre adept när den tiden kommer.
Jag har träffat underbara äldre, mer erfarna politiker, som automatiskt glider in i mentorrollen då de träffar mig eller någon annan ung politiker. Det sker så ärligt och naturligt att jag blir en kunskapstörstande adept i samma ögonblick. Dessa möten har gett mig otroligt mycket. Jag önskar att fler kunde lära sig från dessa. För vanligare än dem är varianten där äldre politiker utger sig själva för att agera mentorer, genom att förklara för oss oerfarna hur det ska vara, minsann. En snorkig attityd, ett nedvärderande sätt och kunskaper jag klarar mig förutan. Än vanligare är den stora äldre massan, de som lyssnar på den som för tillfället 'äger' rummet, som nästintill reservationslöst håller med om det som sägs, så länge det sägs av en person med tillräcklig makt och pondus, bara det sägs med lite kraft och övertygelse. En ung person kan aldrig vara den ledare som dessa följer. Ofta har dessa en stark vilja att klänga sig kvar vid sina egna positioner, de stärker tillhörigheten till ledaren och ger i många fall dessutom pengar i fickan att lägga till pensionen. Därför kan aldrig en ung person vara den personen, den unga personen ska låta de äldre, som kan politik, ta hand om politiken (och pengarna). Kanske kan ungdomarna gå ut och skaffa lite jobb istället?
Alla platser ser inte ut såhär, det råkar bara vara min erfarenhet. Jag skulle önska att jag kunde säga att det bara gäller min ort, något jag inte kan utan att bli tagen med lögn. Jag är även mött andra unga politiker som vittnar om liknande händelser och jag har mött många unga som inte längre är intresserade av politik just av dessa orsaker. Det finns platser där det är bättre, det har jag också fått vittnesmål om och det gör mig mer hoppfull. Statistiken som Dagens Samhälle visar upp är inte detaljerad nog för att undersöka om de kommuner där ungdomars representation och bemötandet av ungdomarna också har bättre röstsiffror. Ren spekulation, javisst, jag tror i alla fall att det går att utläsa ur den detaljerade statistiken att på de platser där unga får tillgång till politiken, där de känner att de blir lyssnade på, så sprids de goda idéerna och viljan att rösta på ett parti även till de som inte alls vill engagera sig politiken.
Och varför ska vi rösta på någon som inte lyssnar på oss, som inte tror att vi klarar av någonting och som inte låter oss vara välkomna i partiet och till olika politiska uppdrag. Självklart måste vi ha bra lösningar för att drastiskt minska den fruktansvärda ungdomarbetslösheten. I det arbetet får vi dock inte glömma bort att faktiskt involvera ungdomarna. De må ha levt färre år, deras kunskaper om deras liv och deras situation vet de i alla fall mer om än vad en 76-årig politiker gör.
Ett stort tack till er politiker som varit dessa fantastiska mentorer för mig, jag minns er alla och jag hoppas att jag en dag kan betala igen genom att vara en sådan mentor åt en yngre adept när den tiden kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar